Cykelsemester 2007 - del 2

Odessa - Mykolayiv

Efterjag jag kom i säng sent i går kväll tar jag sovmorgon och går inte upp förrän klockan nio. Matsalen där jag äter frukost är mycket stilfullt inredd i rosa och lila, och i bakgrunden spelas en rysk version av "Let's come together". Jag äter en enorm frukost och kommer inte iväg från hotellet förrän vid tiotiden. Innan jag för ut ur Odessa och fortsätter mot Mykolaiv stannar jag till vid Potemkintrappan och tar några bilder.

Vägen mot Mykaloiv är helt nyasfalterad och jag har dessutom kraftig medvind vilket gör att jag sätter nytt hastighetsrekord, jag snittar nästan 25 km/h. Väl framme i Mykolayiv stannar jag till och tittar på min karta för att försöka hitta fram till ett hotell, men jag behöver inte anstränga mig eftersom det genast kommer fram ett gäng cyklande småpojkar som frågar vad jag letar efter. Jag får guidning till hotell Ingul, där jag för omväxlings skull tar ett dubbelrum istället för enkelrum (dubbelrum är av någon obegriplig anledning billigare).

Mykolaiv ser inte direkt ut som jag föreställt mig en Ukrainsk stad, alla husen i centrum är nyrenoverade, gatorna i centrum är gågator med flera uteserveringar, och det är mycket folk ute och promenerar. Jag trycker i mig en stor middag, och går och lägger mig tidigt. I morgon tänker jag köra riktigt långt.


Potemkin-trappan i Odessa.


Leninstatyn i Mykolayiv.


Staty i centrum av Mykolayiv.


Söndagsdans i Mykolayiv

Mykolayiv - Krasnoperekopsk

Jag går upp tidigt, och kommer iväg halv åtta. I dag kommer jag förmodligen behöver cykla ganska långt, det är ganska långt mellan städerna (och därmed också hotellen). Nästa stad på väg söderut är Kherson, men dit är det bara tio mil så där är det för tidigt att stanna. Nästa stad efter det är Armyansk, dit det är ytterligare tio mil. Så, om jag hittar ett hotell där blir dagens etapp tjugo mil, annars ännu längre.

Första biten in till Kherson är vägen i bra skick, så jag kommer dit redan vid lunchtid. Jag stannar till på en liten restaurang intill vägen och äter en lunch bestående av soppa, potatismos och kött (den vanligaste formen av potatis i Ukraina är pommes frites vilket inte är särskilt bra att äta när man cyklar, jag har tur att restaurangen har potatismos på menyn).

Efter Kherson blir vägen sämre och min hastighet sjunker. Jag stannar till vid ett fruktstånd strax utanför Kalantjak och äter en bit vattenmelon, därefter fortsätter jag söderut. Landet blir mer och mer glest befolkat, och det blir också längre och längre mellan byarna. Det är en varm dag, och efter några mil tar allt mitt medhavda vatten slut. Jag letar efter affärer eller bensinmackar längs vägen, men det finns ingenstans att köpa något att dricka. När jag till sist kommer till Armyansk är jag ordentligt törstig och köper en tvåliters-dunk Bonaqua som jag häller i mig direkt.

Klockan är nu efter sex, jag har cyklat hela dagen och börjar bli ganska intresserad av att hitta ett hotell så att jag kan avsluta dagens etapp och komma i säng. Armyansk är en någorlunda stor stad, men jag lyckas inte hitta något hotell där så jag fortsätter söderut mot Krasnoperekopsk. Jag är riktigt trött, och eftersom det dessutom är ganska hård motvind orkar jag inte cykla mer än lite drygt 10 km/h. De femton kilometerna till Krasnoperekopsk tar alltså över en timme, och det börjar skymma när jag väl kommer dit.

Krasnoperekopsk ser vid första inblicken inte särskilt inbjudande ut, jag välkomnas av en fabriksruin och några slitna höghus. Jag är på väg att ge upp och gå och lägga mig ute i ett vetefält när jag ser en skylt som visar vägen till hotell Fantasia. Utan några som helst förhoppningar fortsätter jag in genom ett nergånget höghusområde, därefter ser jag till min stora glädje hotellet som är nyrenoverat och fräscht, och dessutom ligger bredvid en restaurang med en uteservering där ett liveband spelar.

Mycket nöjd med denna överraskande vändning checkar jag in på hotellet, äter en fyrarätters middag (soppa till förrätt, två portioner grillspett till huvudrätt och en portion glass till efterrätt) på uteserveringen och går därefter och lägger mig.


På väg över Dniepr, strax utanför Kherson.


Krigsmonument någon mil utanför Kherson.


Höghus i Armyansk.


På väg söderut mot Krasnoperekopsk.

Kransoperekopsk - Simferopol

Jag fortsätter att cykla söderut mot Svartahavskusten, dagens etappmål är Simferopol dit det är runt tolv mil. Jag känner mig lite sliten efter gårdagens jätteetapp på elva timmar, så min plan är att ta det så lugnt som möjligt och stanna och fika så ofta som det går. Landskapet är fortfarande öde, med flera mil mellan byarna som dessutom ofta är så små att där inte finns någon affär. Det blir därför lite färre fikapauser än jag har tänkt.

Jag kommer fram till utkanterna av Simferopol vid tretiden, men lyckas köra vilse och hamna i den ena betongförorten efter den andra. Efter att ha frågat mig fram hittar jag till sist in till centrum där jag får ett rum på hotell Ukraina. Jag tar en snabb promenad bort till etnografiska museet, som tyvärr råkar vara stängt på just tisdagar.

Precis som i Mykolaiv är det mycket folk ute på stan och det är svårt att hitta lediga bord på uteserveringarna. Jag känner att jag behöver en riktig kolhydratladdning, och äter två trerättersmiddagar innan jag går tillbaka till hotellet.


Monument på vägen mot Simferopol.


Krigsmonumentet i Simferopol.


Teatern i Simferopol.


Torget i centrum av Simferopol med Leninstaty.

Simferopol - Yalta

Jag fortsätter ner mot kusten på stora vägen, som först går till Alushta innen den följer kusten österut mot Yalta. Söder om Simferopol börjar landskapet ändra karaktär, från en öppen slätt till ett skogsklätt bergslandskap.

Det tar mig nästan tre timmar att ta mig upp på toppen av berget, därefter har jag tjugo minuters utförskörning ner mot Alushta. Jag fortsätter förbi Alushta längs kusten, och har ytterligare en timmes uppförsåkning innan jag kommer till toppen av nästa berg. På väg uppför blir jag ifattåkt av en ukrainsk cykelturist som är på väg till Yalta för att surfa. Vi har sällskap någon mil, men han hänger inte med i min våldsamma satsning i nerförsbackarna ner mot Yalta.

Väl framme i Yalta är jag helt fokuserad på att uppnå mitt stora mål med dagen, att besöka Livadia-palatset (där Yalta-konferensen med Stalin, Churchill och Roosevelt hölls i februari 1945). Jag tar första bästa hotell, kastar mig in i en taxi och åker ut till palatset som ligger en mil utanför stan. Tyvärr blir jag bittert besviken, det visar sig att palatset är stängt just på tisdagar så jag får nöja mig med att fotografera det från utsidan och därefter ta en promenad i palatsets park.

Jag går tillbaka till Yalta, där jag tar en promenad längs stranden. Yalta är ett ganska märkligt ställe, med både traditionella betongförorter och en strandpromenad där den riktiga överklassen håller till. Vid de dyra hotellen står det Bentleys, BMW och Mercedes på rad, och i butikerna i centrum är det inga problem att få tag i Prada, Dior eller John Galliano-kläder. Allt detta kombinerat med en Lenin-staty som känns ganska malplacerad i sammanhanget.


Vägen mellan Simferopol och Yalta.


På väg mot Yalta.


Utsikt över Svarta Havet från bergen strax norr om Yalta.


Livadia-palatset.


Utsikt från vägen mellan Livadia och Yalta.


Strandpromendaden i Yalta.


Leninstatyn i Yalta.

Yalta - Sevastopol

Jag funderar ett ögonblick på att stanna kvar i Yalta ytterligare en dag för att se Livadia-palatset, men bestämmer mig till sist för att fortsätt västerut mot Simferopol. Ett par mil väster om Yalta ligger Svalboet, ett "fusk-slott" som byggdes av en tysk miljonär i början av 1900-talet för att imponera på en tjej. Svalboet ligger längst ut på en klippa, för att komma dit finns det dels en liten stig, dels en bilväg. Jag stannar först till vid ett cafe vid början av stigen och tar några fotografier på avstånd, men jag vill gärna komma närmare (jag skulle kunna gå fram till slottet på stigen, men jag vill inte lämna cykeln och allt mitt bagage obevakat) så jag letar upp vägen som leder dit. Av någon märklig anledning finns det en grind med tillhörande grindvakt som spärrar vägen. På väg dit har jag sett flera bilar köra in på vägen mot Svalboet, så jag knackar på grindvaktens kur och ber honom öppna grinden. Något överraskande vägrar han att släppa in mig, med motiveringen att vägen är bara till för bilar och inte för cyklar. Jag tjatar och tjatar, men han ger sig inte. Så, något besviken får jag fortsätta mot Sevastopol utan att ha varit inne i slottet.

Halvvägs till Sevastopol slår vädret plötsligt om helt, från att ha varit varmt och soligt börjar det plötsligt regna, blåsa och åska. Jag tar skydd under en staty och väntar på att ovädret ska blåsa förbi, men efter en timme tycker jag inte att jag har tid att vänta längre och ger mig ut i regnet. Efter några kilometers cykling får jag plötsligt se en stor Mercedes komma rakt mot mig. Föraren har helt tappat kontrollen över bilen, och med skrikande däck studsar bilen först i vägräcket framför mig innan den slår i vägräcket på andra sidan vägen där den stannar. Jag springer fram till vraket för att hjälpa föraren, men lyckligtvis visar det sig att han är helt oskadd.

Något skärrad fortsätter jag mot Simferopol. Lyckligtvis klarar jag mig utan ytterligare incidenter, och jag rullar in mot centrum strax efter fyra. Jag har läst på i förväg i min guidebok och vet att Svartahavs-flottans museum stänger fem, så jag springer in på hotellet, tar på mig vanliga kläder utan att duscha och springer vidare mot museet dit jag kommer tio minuter innan de stänger. Jag tar en snabbtur i museet och fortsätter sedan mot hamnen och det enorma krigsmonumentet. Sevastopol blev utnämnt till "hjältestad" av Stalin efter att befolkningen genomlidit en belägring på nästan ett år innan de blev besegrade av de tyska invasionsstyrkorna. Till minne av detta har ett enormt monument byggts mitt i centrum av Sevastopol.

Sevastopol är, precis som de andra städerna, ett trevligt ställe med många gågator och uteserveringar. Dock är stämningen kanske inte riktigt lika trevlig, stora gäng med onyktra sjömän vandrar runt och kommer ibland också i konflikt med stora gäng med onyktra soldater. Jag fortsätter min promenad i hamnkvarteren och hittar till sist tillbaka till hotell Sevastopol igen. Hotellet är en sevärdhet i sig, det är byggd enligt standardformen för ett Ukrainskt hotell med en väldigt utsmyckad fasad och en enorm lobby med tio meters takhöjd. Hotellrummen är däremot mycket små och ganska spartanskt inredda (det finns bara en dusch och en toalett på varje våningsplan).


Svalboet.


Svartahavs-kusten strax innan Sevastopol.


Infarten till Sevastopol.


Krigsmonumentet i Sevastopol.


Andra sidan av krigsmonumentet, en minnessten för varje hjältestad.


Örn-kolonnen i hamnen i Sevastopol.

Sevastopol - Yevpatoria

Jag fortsätter nordväst från Sevastopol, dagens etappmål är Yevpatoria, dit det är ungefär femton mil. Jag kör ut från Sevastopol längs stora vägen när jag får syn på en avtagsväg med en skylt där det står "Diorama". Jag har ingen särskild brådska, så jag svänger av stora vägen för att undersöka dioramat närmare. Efter någon kilometer kommer jag förbi ett stort krigsmonument, och efter ytterligare ett par kilometer är jag uppe på berget där det finns ett ännu större krigsmonument. Dioramat var alltså en del i ett större monument, till minne av slaget vid Sapun-berget den sjunde maj 1944. (Läs mer här)

Jag köper en biljett till dioramat och ställer mig i kö, men när personalen förstår jag är en svensk turist blir de mycket imponerade och ger mig en personlig visning av dioramat med det tillhörande museet. Jag stannar och fikar och njuter av utsikten över dalen (där, förutom från slaget vid Sapun-berget, ett annat välkänt slag har utspelat sig) innan jag fortsätter mot Yevpatoria.

På väg nerför berget lyckas jag köra vilse, och hamnar i Sevastopol igen innan jag kommer ut på rätt väg. Jag kommer fram till Yevpatoria framåt eftermiddagen och försöker leta reda på ett hotell, något som visar sig vara ganska svårt. Det finns visserligen en hel massa sanatorier i Yevpatoria, men de tar bara emot gäster som stannar minst en vecka. Efter en del letande hittar jag ett hotell, och tillbringar kvällen med att promenera längs strandpromenaden, som bokstavligen talat är ett enda stort tivoli.


Monument till minne av de hjältemodiga flygarna på Krim.


Krigsmonument på väg upp för Sapun-berget.


Stridsvagnssamlingen på Sapun-berget.


Dioramat på Sapun-berget.


Utsikt från Sapun-berget.


Monument uppe på Sapun-berget.


På väg norrut från Sevastopol.


Fruktmarknad, Krim.


Biograf "Raket", Yevpatoria.


Strandpromenaden i Yevpatoria.

Yevpatoria - Krasnoperekopsk

Trots att Krim är ett trevligt ställe där jag gärna skulle stannat kvar några dagar till måste jag fortsätta tillbaka mot Rumänien och flygplatsen. Jag kör alltså norrut, tillbaka mot Krasnoperekopsk. Det är inte särskilt långt, jag kommer dit tidigt på eftermiddagen och tar återigen in på hotell Fantasia. Jag tar en promenad i centrum (om man kan kalla det så, Krasnoperekopsk är inte särskilt stort) och hittar en mycket vacker staty som jag tar några bilder av. Jag går tillbaka till hotellet och äter samma fyrarättersmiddag (förrätt, två portioner grillspett och efterrätt) som förra gången.


Vägskylt några mil söder om Krasnoperekopsk.


Affär i Novoselskoye.


Infarten till Krasnoperekopsk.


Staty i Krasnoperekopsk.


Centrum av Krasnoperekopsk (i byggnaden rakt fram finns både internetcafe, biograf, nattklubb och en blomsterbutik).