Cykelsemester 2007, del 3

Krasnoperekopsk - Kherson

Jag fortsätter norrut längs samma väg jag kom, dagens etappmål är Kherson dit det är runt femton mil. Det är ett helt underbart sommarväder, runt 25 grader varmt och inte ett enda moln på himlen. Jag har dessutom medvind, så det rullar på ganska bra. Jag kommer fram till Kherson framåt eftermiddagen, och letar upp hotell Fregatt (där jag till receptionistens stora förtret envisas med att spara 50 Hryvnia genom att ta ett rum utan luftkonditionering).

Hotellet verkar inte ha särskilt många gäster, när jag kommer upp till mitt våningsplan så är det helt nedsläckt, jag får börja med att tända belysningen i korridoren för att hitta till rummet. Jag tar en snabb dusch och går ner till hotellets matsal som även den är helt nedsläckt. Servitrisen och kocken har följt efter mig till matsalen, och jag får en tallrik soppa och ett par ostmackor som jag äter helt ensam i den enorma matsalen.

Kherson är i ärlighetens namn inte något särskilt spännande ställe, jag tar en promenad runt i staden men lyckas egentligen inte hitta något sevärt alls. Jag letar upp ett par restauranger och äter en middag på varje ställe innan jag går tillbaka till hotellet och lägger mig. Jag lägger mig tidigt, i morgon ska jag köra långt.


En stridsvagn vaktar infarten till Armyansk.


Fisk- och fruktmarknad.

Kherson - Odessa

Mitt mål med dagen är att ta mig till Odessa vilket är ganska långt, runt 25 mil. Jag går upp tidigt och för att försöka göra det så lätt för mig som möjligt tar jag fram en koloxidpatron och pumpar upp däcken till sex kilo. Vägen till Odessa är riktigt bra, och med mina hårdpumpade däck håller jag bra fart hela dagen. Vid fyratiden har jag kommit så långt att jag ser Odessa vid horisonten. Jag har alltså bara några mil kvar, och är på väg för att stanna till vid en bensinmack för att köpa iste när jag känner att bakhjulet "hugger" i bromsen. Någonting riktigt dåligt har hänt, när jag stannar och inspekterar bakhjulet ser jag orsaken till problement: det finns en tre centimer lång spricka i fälgen, och den yttre delen har börjat bukta ut vilket gör att bromsen tar ojämnt.

De dåliga vägarna i kombination med allt mitt bromsande och det höga däcktrycket har alltså till sist blivit för mycket för min fälg. För att försöka minska belastningen på fälgen släpper jag ut luft och sänker också ekerspänningen. Detta gör att utbuktningen i fälgen blir lite mindre, men situationen känns ändå inte helt komfortabel. Om hjulet skulle kollapsa helt kan jag visserligen gå den sista biten till Odessa, men det skulle ta ganska lång tid.

Jag kör så försiktigt jag kan den sista biten, och klarar mig in till Odessa utan att sprickan blir större. Jag letar upp ett hotell, och går därefter bort till närmaste internetcafe där jag googlar efter cykelaffärer i Odessa. Jag hittar inga. Jag hade egentligen tänkt att tillbringa morgondagen med att se på alla sevärdheterna i Odessa, men det känns som om prioritet ett istället blir att hitta ett nytt hjul.


Staty i Kherson.


Leninstaty i Kherson.


Utfarten ur Kherson.


Sprickan i min fälg.

Odessa

Eftersom jag inte lyckades hitta någon cykelaffär på internet så är min plan att helt enkelt gå runt i staden tills jag hittar något. På väg ut från hotellet hör jag att receptionisten pratar engelska, och jag frågar henne om hon känner till någon cykelaffär. Det gör hon inte, men hon tipsar om en cykelmarknad som ska finnas någonstans långt ute i förorterna. Jag tar en taxi till marknaden som ligger en bra bit ut från centrum och försöker hitta en 36-håls Mavic MA-40 fälg. Detta visar sig helt lönlöst, det finns inga lösa fälgar alls och nästan alla kompletta hjul är till mountainbikes. Till sist hittar jag ett framhjul i rätt storlek som jag köper. Min plan är att ha detta hjul i reserv, om bakhjulet skulle kollapsa tänker jag använda mitt nya framhjul och bygga ett nytt bakhjul genom att ta navet från mitt söndriga bakhjul och fälgen från mitt gamla framhjul. Någorlunda nöjd med mitt inköp tar jag en trådbuss tillbaka in till centrum och övergår till att turista.

Jag har läst i min guidebok om katakomberna i Odessa, dessa vill jag gärna se. Problemet är att man bara får se dem i sällskap med en auktoriserad guide, så jag letar upp en resebyrå och frågar om det finns någon möjlighet att med kort varsel följa med på en guidad tur. Jag har turen att komma in samtidigt som ett amerikanskt pensionärspar är på väg ut på en stadstur som även inkluderar ett besök i katakomberna. De är vänliga nog att låta mig följa med, och vi åker först runt i centrum och får se Potemkintrappan, operahuset och sjöfartsmuseet, därefter fortsätter vi till katakomberna som ligger en bit utanför själva staden.

Katakomberna är en riktig upplevelse, partisanerna som bodde där under andra världskriget har grävt ut en hel stad under markytan, med bostadsrum, sjukhus, verkstad, samlingslokal e t c. Efter rundturen under jord fortsätter vi tillbaka till centrum där jag tillbringar resten av kvällen med att shoppa (t ex är CD-skivor i Ukraina mycket billiga, standardpriset är 22 Hryvnia vilket är strax under 30 kronor).


Järnvägsstationen i Odessa.


Operahuset i Odessa.


Bostadshus i Odessa.


Ingången till katakomberna.


Grafitti från andra världskriget - "Blod för blod, död för död".


Park i Odessa.

Odessa - Sarata

Jag har nu, förutom mina packväskor, ett extra hjul att släpa på. Jag lyckas binda fast det ovanpå väskorna och fortsätter västerut från Odessa. Jag har inget direkt mål med dagen, utan jag tänker helt enkelt köra så långt västerut som möjligt. Eftersom jag inte vågar ha mer än två kilo i bakhjulet går det ganska tungt att cykla, och jag orkar inte hålla någon vidare hastighet. Jag kommer förbi Bilgorod-Dnistrovski vid lunchtid och stannar till vid en restaurang för att äta lunch. Efter ytterligare några timmars seg cykling kommer jag fram till Sarata. Jag har egentligen inte kört särskilt långt (lite drygt tio mil), men jag orkar helt enkelt köra mycket längre så jag försöker hitta ett hotell.

Efter en del letande och frågande hittar jag till sist ett litet hotell. När jag checkar in blir damen i receptionen mycket intresserad av mitt ryska visum och skriver ner en massa siffror från visumet i sitt anteckningsblock, detta utan att bry sig om att det för det första är utgånget och för det andra är till ett annat land. Efter att jag hittat någonstans att bo kommer nästa utmaning: att hitta något att äta. Jag går runt på "stan" och hittar flera pubar, men den enda mat de serverar är chips. Efter ännu mer letande och frågande hittar jag till sist stadens enda restaurang, som visar sig ligga i samma hus som hotellet. Restaurangen serverar bara en enda maträtt, pelmeni (ukrainsk tortellini). Jag beställer en extra stor portion, och får en jättetallrik full med hemlagad köttfärsfylld pelmeni. Precis vad som behövs efter en hel dags cykling.


På väg ut ur Odessa.


Centrum i Sarata, med stadens enda hotell och restaurang.

Sarata - Reni

En tupp väcker mig i ottan. Jag kan inte somna om, så jag går upp. Hotellet serverar ingen frukost och restaurangen har inte öppet så tidigt, så jag får klara mig utan frukost. Det regnar när jag cyklar iväg från Sarata i gryningen.

Efter ett par timmar slutar det regna, och solen kommer fram igen. Jag stannar till i Tatarbunari och äter frukost, därefter fortsätter jag västerut. Framåt eftermiddagen kommer jag fram till Donau, två veckor tidigare körde jag längs floden på andra sidan, i Rumänien. Det finns inga broar eller färjor öven Donau förrän långt in i Rumänien, vilket är lite synd eftersom det gör att jag måste köra en ganska lång omväg. Flygplatsen ligger tio mil söderut, men för att kommer över till andra sidan floden måste jag först ta mig tio mil västerut, och därefter köra samma väg tillbaka (fast på andra sidan floden).

Efter ännu en jobbig dag kommer jag fram till Reni vid sjutiden. Det ligger ett ganska enkelt hotell precis vid infarten, men jag fortsätter in till centrum för att hitta något som ser lite trevligare ut. Jag hittar inget, så jag fortsätter tillbaka till det första hotellet. Efter att ha ordnat ett rum går jag tillbaka till centrum och äter middag (bara en denna gången).


Vägskylt i västra Ukraina.


Vy över Donau från ukrainska sidan.

Reni - Tulcea

Detta var min sista natt i Ukraina, så innan jag lämnar Reni stannar jag till och växlar tillbaka mina överblivna Hryvnia till dollar. Alla bankerna är stängda, men jag hittar ett växlingskontor som är öppet. Av någon anledning är det väldigt populärt att växla pengar i Reni, och jag får stå i kö innan det blir min tur och jag kan växla tillbaka mina pengar. Jag har en ganska tjock bunte Hryvnia, så jag får 250 dollar tillbaka. Detta är tydligen en aktningsvärd summa pengar i Ukraina, när jag tränger mig tillbaka genom kön ut ur växlingskontoret så kastas det blickar efter mig och en gammal tant frågar mig varför jag har så mycket pengar.

Det är inte mer än en mil till den Moldaviska gränsen, så jag är där innan nio. Idag ska jag ta mig genom fyra gränskontroller, först ut ur Ukraina, därefter in i Moldavien, efter det ska jag ut ur Moldavien igen (vägen går bara genom Moldavien ett par kilometer) och till sist in i Rumänien. Den första kontrollen tar (något överraskande, med tanke på att jag ska ut ur landet) ganska lång tid, jag får stå i kö ett tag och jag blir noga utfrågad om hur mycket pengar jag har och vad som finns i mitt bagage. Efter det ska jag in i Moldavien, vilket också tar sin lilla tid.

Jag är nu inne i Moldavien, jag fortsätter de tre kilometrarna till Giurgiulesti där jag växlar tillbaka mina sista moldaviska pengar till rumänska lei. Därefter tar jag mig (helt problemfritt) ut ur Moldavien. Vid rumänska gränsen tar jag filen för EU-medborgare (jag är ensam där) och kommer in i Rumänien utan problem (dock blir gränsvakten ganska förvånad när han ser en cykelturist, det är tydligen inte särskilt vanligt vid den gränspassagen).

Jag kommer till Galati vid lunchtid och stannar på McDonalds och äter en god och nyttig lunch. Därefter drabbas jag av total förvirring och fortsätter söderut mot Braila, där jag har fått för mig att det ska finnas en bro över Donau. Jag tror att jag på det sättet ska spara lite tid genom att slippa stå och vänta på färjan. Strax utanför Braila börjar det regna riktigt ordentligt, och jag får ta skydd i en trappuppgång tills det värsta är över. Jag fortsätter mot min inbillade bro, och lyckas köra fel ett antal gången inne i staden innan jag kommer ut på vägen mot Tulcea. Givetvis finns det ingen bro där, vilket jag hade sett om jag bara hade orkat titta efter ordentligt på kartan. Jag har kört en omväg på tre mil helt i onödan, och eftersom jag dessutom körde fel inne i Braila är klockan nästan fyra innan jag kommer över på rätt sida av Donau.

Regnet avtar efter ett tag, och jag kommer till sist ut på samma väg som jag körde på när jag var på väg mot Moldavien för nästan tre veckor sen. Vädret blir bättre och bättre, och till sist är sommarvädret tillbaka. Ett par mil utanför Tulcea blir jag ifattkörd av ett par rumäner som också är ute på cykelsemester. Vi fortsätter mot Tulcea tillsammans, strax innan vi kommer fram får de syn på en fåraherde med en flock får. De börjar genast prata om färsk fårmjölk, som de tycker är det bästa man kan dricka när man är ute och cyklar.

Vi fortsätter ett par hundra meter till och får syn på en liten bondgård. Vi knackar på och ber om att få köpa lite fårmjölk, men bonden blir så imponerad när han får höra hur långt vi har cyklat att han bjuder in oss på en middag bestående av bröd, fårmjölk, branza (fårost) och tomater. Vi stannar och pratar med bonden ett tag, det är nästan mörkt när vi kommer därifrån. Väl inne i Tulcea tackar jag för sällskapet och fortsätter till samma hotell som jag bodde på förra gången, Europolis. Mina cykelkompisar (som är ute på en riktig lågbudgetresa) har inte råd att sova på hotell, utan ger sig iväg för att leta upp ett lämpligt träd att sova under.


På väg ut ur Reni.


På väg från Galati till Tulcea.


Bondgård strax utanför Tulcea.

Tulcea - Constanta

Jag är riktigt trött efter fyra dagars cykling utan tillräckligt mycket luft i bakhjulet, och de tolv milen till Constanta tar hela dagen att köra. Det är inte så lätt att hitta någonstans att bo, efter en del letande får jag till sist ett (onödigt dyrt) rum på hotell Guci. Jag tar en promenad i centrum men lyckas egentligen inte hitta något sevärt alls. Av ren tur hittar jag till sist en fullt godkänd restaurang och slösar bort mina sista rumänska pengar på en jättetallrik grillad fisk.


På väg mot Constanta.


Centrum i Constanta.

Constanta - hem

Mitt bakhjul har mot alla odds hållt i över femtio mil, men jag har fortfarande fyra mil kvar att cykla till flygplatsen. För att få lite tidsmarginal om hjulet mot alla odds skulle gå sönder den sista biten går jag upp redan vid halv fem. Jag känner mig riktigt sliten och håller knappt styrfart den sista biten, men jag kommer till sist fram till flygplatsen i så god tid att vänthallen inte har öppnat än. Jag får vänta i ett cafe tills vänthallen och incheckningen öppnar. Jag är beredd på alla sorters konstigheter när jag checkar in cykeln, men det går ganska smidigt. Jag behöver bara slå in cykeln i plast och sänka sadeln så att den är mindre än en meter hög, men bortsett från det går allting bra.

Jag kommer till Kastrup vid lunchtid, hämtar ut min cykel och tar därefter tåget hem. För att fira min hemkomst åker jag bort till korvkiosken på St Knuts torg och äter en stekt korv med mos och räksallad, efter det åker jag hem och lägger mig.

Jag är mycket nöjd med årets semester, jag hade otrolig tur med vädret (två regnskurar på tre veckor) och det fanns också mycket att se både i Ukraina och Moldavien. Enda dumheten jag gjorde var att åka iväg med ett par ganska slitna fälgar, till nästa år ska jag se till att ha ett par nya hjul på cykeln.


Hemma igen.