Cykelsemester 2008
Dag 1 : Malmö - Gödöllö
Flyget gick kvart över elva från Köpenhamn, men eftersom jag visste att det skulle behövas gott om tid för att checka in cykeln gick jag upp tidigt och var på Kastrup redan vid 8. Efter den vanliga tjafsandet med incheckningspersonal, bagagehanterare och säkerhetsvakterna lyckades jag till sist få med cykeln och gick bort till gaten bara för att höra att planet skulle bli två timmar försenat. Tack vare förseningen landade jag ganska sent (strax efter tre) i Budapest. Väl ute ur planet blev jag positivt överraskad av vädret, det var gissningsvis runt tjugofem grader varmt och inte ett moln på himlen. Efter ett snabbt klädbyte inne på flygplatsen kastade jag mig på cykeln och gav genast iväg ut på landsbygden (trodde jag). I själva verket lyckades jag ta raka vägen in mot centrum av Budapest. Efter en timmes förvirrad cykling mitt i värsta rusningstrafiken lyckades jag till sist komma ut på en väg som ledde mig ut ur staden. På grund av det sena flyget och min egen felnavigering var klockan närmare fem innan jag kom ut på landsvägarna och verkligen kunde börja cykla på riktigt. Jag kom till den första någorlunda stora staden (Gödöllö) strax efter sex. Jag hade egentligen planerat att cykla betydligt längre än så den första dagen men jag insåg att jag inte skulle komma särskilt mycket längre innan det blev mörkt och bestämde mig därför för att sova över i Gödöllö. Jag hade tur i min hotelljakt, jag hittade ett nybyggt hotell direkt när jag kom in till centrum och efter en snabb dusch gick jag ut i solskenet och tog en promenad i centrum. Efter att ha ätit middag gick jag tillbaka till hotellet igen och gick till sängs tidigt (jag blir alltid så trött av incheckning, säkerhetskontroll och allmänt köande på flygplatser) för att vara utvilad inför nästa dag, då jag tänkte cykla riktigt hårt.
Vägen från flygplatsen in till Budapest.
Inne i Budapest.
På väg norrut.
Kungliga palatset i Gödöllö.
Höghus i centrum av Gödöllö.
Kyrka, Gödöllö.
Dag 2: Gödöllö - Rimavska Sobota
Efter att bara ha kört trettio kilometer dagen innan var jag helt fokuserad på att cykla långt idag. Jag gick upp tidigt, och var ute på cykeln redan innan åtta. Det var en solig och fin dag, men lite kyligt på morgonen. Min färdplan för dagen var att ta mig norrut, mot Slovakiska gränsen och därefter köra så långt jag hann innan skymningen. Efter ett par timmars cykling på slätten omkring Budapest blev landskapet lite mer kuperat, vilket genast gjorde det betydligt jobbigare att cykla. Vid lunchtid hittade jag (mot alla odds) ett Buddhisttempel mitt ute på landsbygden. I anslutning till templet fanns även ett café, där jag stannade och drack en kopp kaffe. Efter ytterligare ett par timmar kom jag till Salgotarjan, den sista staden innan Ungerska gränsen. Jag började bli lite hungrig, och efter lite letande hittade jag en restaurang som serverade en fullt godkänd spaghetti Bolognese. Efter lunchpausen fortsatte jag norrut, och framåt eftermiddagen kom jag till Slovakiska gränsen. Det fanns ingen som helst gränskontroll så jag fortsatte in i Slovakien utan att behöva stanna. Gränsen låg upp på en höjd, så den första milen i Slovakien var en enda lång utförsbacke. Efter en viss förvirring (jag hade glömt att ta med en karta över Slovakien) nådde jag till sist Lucenec, den första någorlunda stora staden i Slovakien. Jag hittade ett fullt godkänt hotell i centrum, men eftersom klockan bara var strax efter fem bestämde jag mig istället för att fortsätta österut. Jag fortsatte ytterligare 30 kilometer och kom fram Rimavska Sobota vid sex-tiden. Detta var en betydligt mindre stad än Lucenec så det var inte alldeles lätt att hitta någonstans att bo, men efter att cyklat runt i centrum en halvtimme hittade jag till sist ett hotell. Efter en promenad och en traditionell Slovakisk middag (kycklingsoppa med kyckling) var det läggdags.
Slott, strax utanför Gödöllö.
På väg norrut.
Buddhisttempel.
Hushållsmaskinsfabrik i Salgotarjan.
Centrala Salgotarjan.
Slovakiska gränsen.
Torget i Rimavska Sobota.
Kyrka i Rimavska Sobota.
Dag 3: Rimavska Sobota - Kosice
Min plan för dagen var att nå fram till Kosice, den största staden i den östra delen av landet. Det är ganska långt, så jag gick upp tidigt och var på cykeln redan innan åtta. Vädret var fortfarande bra, inte så soligt men fortfarande ganska varmt. De första milen var någorlunda lättåkta, så jag kunde hålla en hyfsad hastighet. Jag stannade för en liten läsk- och kakpaus i en liten by, något som väckte den lokala befolkningens stora intresse (jag gissar att svenska cyklister inte är en särskilt vanlig syn just där). Efter ytterligare några timmar stannade jag och åt lunch i Roznava, en trevlig liten stad med vackra gamla stenhus. Jag åt en god och nyttig lunch bestående av soppa följa av kött med pastaknyten och fortsatte därefter österut. Landskapet blev mer och mer kuperat, och följaktligen cyklade jag långsammare och långsammare (en halvtimmes uppförsåkning följt av fem minuters nerförsåkning). Till sist nådde jag dock toppen av den sista backen och kunde se Kosice långt borta i dalgången. Jag nådde förorterna till Kosice vid fyratiden, men de sista kilometerna in till centrum blev svåråkta. Staden var helt kringgärdad av ett noga konstruerat nätverk av motorvägar som inte innehöll minsta lucka där en cyklist kunde smita igenom. I brist på alternativ fick jag alltså ta motorvägen in till centrum, och trots några hyfsat farliga korsningar lyckades jag till sist ta mig fram utan att bli påkörd. Nästa uppgift var att hitta ett hotell, något som var oväntat svårt. Jag hittade flera hotell, men alla var fullbokade. Till sist hittade jag turistinformationen, där en trevlig tjej hjälpte mig att hitta ett ledigt rum. Efter snabb dusch gav jag mig ut på stan igen där fokus för mitt intresse var den magnifika katedralen, men den var tyvärr stängd så jag lyckades inte ta mig in. Efter en liten rundvandring i Kosice letade jag upp en traditionell slovakisk restaurang där jag åt middag (tyvärr inte så särskilt gott), därefter gick jag tillbaka till hotellet och frossade i slovakiskt godis.
På väg österut.
Plesivec.
Roznava.
Uppe i bergen.
Utsikt från rastplatsen.
Katedralen i Kosice.
Staty, Kosice.
Huvudgatan i Kosice.
Dag 4: Kosice - Rymanow
Jag lämnade Kosice ganska tidigt och gav mig iväg norrut, mot Polen. Vädret var inte lika som under de föregående dagarna, det var ganska kallt och himlen var fylld med gråa moln. På väg ut ur Kosice var jag tvungen att ännu en gång ta mig igenom motorvägsnätet. Inte helt enkelt, men jag klarade att ta mig ut utan att bli påkörd och efter en halvtimme var jag ute på den slovakiska landsbygden igen. Efter ett par timmar kom jag fram till Presov, en ganska stor stad full av tunga industrier. Himlen blev mörkare och mörkare, och precis när jag lämnade Presov började det regna. Det var kallt (precis över nollan), så jag fick stanna på en busshållplats och ta på mer kläder. Jag tog på mig alla kläder jag hade, men lyckades trots det nätt och jämt hålla värmen. Efter ytterligare en timme avtog regnet och jag kunde stanna igen och ta av en del kläder. Jag stannade för en kaffepaus i en liten by en timmes cykling norr om Presov, och när jag lämnade cafét hade regnet slutat helt. Allt eftersom jag tog mig längre norrut blev landskapet mer och mer kuperat. Gränser mellan slovakien och polen ligger på toppen av ett mindre berg (700 meter över havet), och jag fick jobba hårt för att släpa upp både mig själv, min cykel och mitt bagage till toppen av berget. När jag närmade mig gränsen såg jag också fler och fler minnesmärken från kriget. Landskapet var fullt av statyer, stridsvagnar, kanoner, flygplan och allehande krigsmateriel. Jag nådde fram till gränsen vid fyratiden och stannade för att ta bilder av det gigantiska krigsmonumentet som låg vid gränsen. Väl inne i polen var det en enda lång nerförsbacke så jag kunde slappna av och låta gravitationen göra jobbet åt mig. Jag nådde den första bebyggelsen runt fem. Där fanns visserligen ett litet hotell, men förutom det såg det inte ut att vara en särskilt intressant plats så istället köpte jag en Coca-Cola och några kakor. Efter att ha återställt sockernivån fortsatte jag längre in i polen. Vädret hade slagit om helt, det var varmt och soligt och det var en underbar känsla att rulla fram genom den vackra naturen. Jag fortsatte ett par timmar till, men vid sjutiden började jag känna mig trött och letade upp ett hotell. Jag hade tur och hittade ett mycket trevligt ställe, en gammal herrgård som helt nyligen hade blivit ombyggd till hotell. Jag tog en snabb dusch och tog därefter en promenad in till den närmaste lilla byn. Där fanns bara en restaurang (ett pizzaställe), så valet av middag blev ganska enkelt. Pizzakocken var en rolig figur. Han tyckte det var mycket spännande att ha en utländsk turist i sin restaurang. Av någon anledning trodde han att jag kom från England, så han tog fram sin digitalkamera och visade bilder från sina resor till London. Han reste ofta till London och jobbade som trädgårdsmästare, han tjänade tydligen lika mycket på två dagars trädgårdsmästeri i London som på en hel månads kockjobb i Polen. Efter en trevlig middag gick jag tillbaka till hotellet. Tio timmars cykling gjorde att jag inte hade några större problem att somna.
På väg ut ur Kosice.
Fikapaus i en liten by utanför Kosice.
På väg mot polska gränsen.
Stridsvagnsarrangemang till minne av slaget om Karpaterna hösten 1944.
Gränsen till Polen markeras med ett stort monument.
Staty vid polska gränsen.
Hotellet, strax utanför Rymanow.
Rymanow.
Dag 5: Rymanow - Przemysl
Jag går upp tidigt och fortsätter österut, mot den Ukrainska gränsen. Den första biten var lättåkt, men jag kom snart in i mer kuperade terräng med ett antal någorlunda branta backar och upptäckte att det faktiskt finns serpentinvägar även i Polen. Efter ytterligare några timmars slit kommer jag fram till Przemysl, den sista staden på den Polska sidan av gränsen. Jag har inte riktigt energi till att ta mig över gränsen, utan jag bestämmer mig för att stanna för natten och ta mig in i Ukraina nästa morgon. Jag letar upp ett hotell och tar en promenad i staden, som visar sig vara riktigt sevärd. Stadskärnan är mycket välbevarad och det finns många gamla vackra hus och kyrkor. Efter att ha utforskat centrum fortsätter jag upp till slottet som ligger högst upp på en kulle med utsikt över hela staden. Därefter går jag tillbaka ner till centrum, och efter att ha ätit middag går jag tillbaka till hotellet, något oroad av de mörka molnen som börjar samla sig.
På väg österut.
Polska serpentiner.
Przemysl.
Torget i Przemysl.
Pipmuseet i Premysl.
Slottet i Przemysl.
Torn, tillhörande slottet i Przemysl.
Dag 6: Przemysl - Lviv
När jag vaknade hade regnet börjat. Inget ösregn direkt, men likväl regn. Jag hade dock ingen större lust att tillbringa ännu en dag i Przemysl så jag gick upp, åt frukost och var på cykeln vid åttatiden. Det var lite drygt en mil till gränsen, men redan efter ett par kilometer såg jag början på den enorma kö av lastbilar som väntade på att få komma in i Ukraina. Med tanke på att kön var över en halv mil lång och dessutom stod alldeles stilla verkade det vara ett projekt på flera dagar att komma över gränsen. Just då kände jag mig ganska nöjd med att cykla, jag körde helt enkelt förbi hela kön och tog mig direkt fram till grinden som markerade utfarten ur Polen. Enda problemet var att grinden var stängd, och ingen av gränsvakterna verkade särskilt intresserad av att öppna den. Det regnade mer och mer, jag fick ta på mig alla mina kläder för att försöka hålla värmen uppe. Efter en halvtimme öppnades gränsen och jag blev insläppt till den polska delen av passkontrollen. Det var fortfarande kallt, men jag kunde åtminstonde ta skydd under ett tag under tiden som jag väntade. Efter ytterligare en halvtimmes väntan fick jag till sist mitt pass kontrollerat och jag kunde rulla fram till den Ukrainska sidan där jag fick stå ute i regnet och vänta tills att vakterna kunde besluta sig för om jag var ett fordon eller inte. Till sist bestämde de sig för att en cykel inte var ett fordon, och jag fick alltså ta mig in i Ukraina som fotgängare. Jag var inte helt nöjd med beslutet eftersom kön av människor som skulle ta sig in i Ukraina till fots var flera hundra meter lång. Lyckligtvis fick jag gå före i kön och kunde gå direkt till passkontrollen. Efter att ha kommit igenom passkontrollen fick jag ett allvarligt samtal med en bekymrad Ukrainsk gränsvakt som oroade sig dels för att min cykel inte skulle klara av de dåliga Ukrainska vägarna och dels för att mina däck inte hade något mönster och att jag därför skulle köra och trilla. Jag försökte förklara att jag hade cyklat i Ukraina förr och att det inte skulle bli några problem. Jag vet inte om jag lyckade övertyga honom, men efter jag lovade att vara försiktig fick jag till sist rulla iväg mot Lviv. Efter att ta tillbringat ett par timmar stillastående i regnet var jag riktigt kall, och jag försökte köra hårt för att få upp kroppstemperaturen igen. Sakta men säkert fick jag tillbaka kroppsvärmen igen och efter någon timme slutade det dessutom att regna, så när jag närmade mig Lviv kändes allt bra igen. Enda problemet var underlaget, ute på landsvägen var underlaget fullt godkänt med inne i Lviv var det bitvis väldigt svårcyklat. Gatorna var till största delen gjorda av kullerstenar som på vissa ställen var väldigt stora och ojämnt utplacerade, detta i kombination med branta backar gjorde att jag bitvis fick ge upp cyklandet och istället släpa fram min cykel på trottoaren. Efter en del letande hittar jag ett ledigt rum på hotell George (ett mycket trevligt ställe som jag varmt rekommenderar), och efter en snabb dusch ta mig ut till den mycket sevärda Lychakivski-kyrkogården, en enorm kyrkogård med många vackra monument och minnesmärken. Därefter gick jag tillbaka till centrum, där jag tog en promenad i kvarteren runt det gamla torget och beundrade de vackra gamla husen i området. Jag avslutade kvällen med att äta middag på en sushi-restaurang (tyvärr inte så särskilt gott) och gick därefter tillbaka till hotellet. Jag var ganska trött och gick till sängs tidigt, men precis när jag somnat väcktes jag av att telefonen ringde. Det var receptionisten som ville att jag skulle byta rum på grund av ett "farligt problem med elektriciteten". Jag hade ingen aning om vad det kunde betyda, men tog det säkra före det osäkra och bytte rum varefter jag sov som en stock hela natten utan minsta problem med elektriciteten.
Inne i Ukraina (kallt och blött).
Ivan Frankos grav.
Lychakivski-kyrkogården.
Sorgsen ängel på Lychakivski-kyrkogården.
Krigskyrkogården (från Polsk-Ukrainska kriget 1918) i Lviv.
Universitetsbyggnad, Lviv.
Marknadstorget, Lviv.
Dag 7: Lviv - Ternopil
Dagens mål var Ternopil, nästa stora stad längs huvudvägen österut. Jag tittade lite snabbt på kartan och fick distansen till runt 10 mil, vilket gjorde att jag beslutade mig för att ta en runda på stan och försöka leta upp en cykelaffär som sålde Shimano SPD-klossar (jag hade dagen innan lyckats tappa en av skruvarna som håller fast klossen, vilket gjorde att jag inte kunde köra för fullt uppför backarna eftersom jag då drog loss skon ur pedalen). Jag tittade lite i telefonkatalogen som låg på rummet och letade upp adressen till den närmsta affären. Det fanns inte så många cykelaffärer i Lviv, så den var en ganska lång promenade till den närmsta affären, det nog nästan en halv timme att gå dit och när jag väl kom fram var den stängd. Det tog nästan en timme att gå tillbaka till hotellet, byta om och checka ut. När jag väl var klar hade regnet börjat igen. Bara ett lätt duggregn, men redan efter några kilometer kom det ett riktigt ösregn. Efter en halvtimmes cykling i regnet och motvinden kom jag till en vägskylt. Jag kände mig ganska trygg i min förvissning att det bara skulle vara runt åtta mil kvar men efter ordet "Ternopil" på skylten stod det skoningslösa talet "124". Lite lätt deprimerande med tanke på att det ösregnade och samtidigt var en ganska hård motvind. Men, det vara bara att kämpa på. Regnet tilltog hela tiden, och när jag vid fyratiden på eftermiddagen började närma mig Ternopil regnade det riktigt, riktigt mycket (kändes mer som ett tropiskt monsunregen än ett vanligt Europeiskt vår-regn). Jag var helt genomblöt, och tvekade inte när jag såg en skylt som visade vägen till ett hotell. Jag körde så fort jag orkade den sista biten för att äntligen komma inomhus och få tillbaka lite värme i kroppen. Jag blev varmt välkomnad trots att det bildades små vattenpölar på stengolvet i entren när vattnet droppade från mina kläder. Ännu mer förvånansvärt var att jag fick lov att parkera min lika genomblöta och ganska leriga cykel inne i lobbyn. Jag letade upp mitt rum och sprang direkt in i duschen där jag fick stå en bra stund innan kroppsvärmen kom tillbaka. Jag hade kört hela dagen utan att stanna och äta så jag var riktigt hungrig, men det tog en stund innan jag hade samlat ihop tillräckligt med krafter för att gå ut och leta upp en restaurang. När jag hade duschat klart regnade det fortfarande, så jag tog på alla mina kläder och tog en snabb promenad till det absolut första matställe jag kunde hitta (en pizza-restaurang). Efter middagen regnade det fortfarande så jag övergav mina planer på en kvällspromenad i Ternopil och gick istället tillbaka till hotellet. Jag var trött efter en hård dag och somnade direkt.
Ännu en regnig dag...
På väg mot Ternopil.
Kyrka, Ternopil.
Teater, Ternopil.
Dag 8: Ternopil - Khmelnitsky
När jag vaknade fick jag äntligen se en blå himmel och lite solsken! Det var visserligen fortfarande lite mulet, men väldigt mycket bättre väder än gårdagen. Mitt enda problem var cykelkläderna, de hade inte torkat under natten och var fortfarande blöta och kalla vilket kändes lite obehagligt. Jag packade ihop mitt bagage, hämtade min cykel och lämnade hotellet. Till min stora förvåning fanns det en folksamling utanför hotellet. Det visade sig vara kompisar till portieren, han hade berättat för sina kompisar om den tokiga svenska turisten som cyklade runt i Ukraina i regnet. Jag fick skaka hand och visa mitt svenska pass för alla i gänget (ingen hade någonsin sett ett svenskt pass). En av männen pratade också lite engelska, följande konversation utspelade sig: Ukrainsk man: You ride bicycle Ukraine?jag: Jepp.
Ukrainsk man: You strong man.
jag: Jepp.
Efter många lyckönskningar gav jag mig iväg österut, mot Khmelnitsky. Värdet var bättre idag, torrt och ganska varmt. Idag kunde jag också stanna och äta lunch (det går inte att stanna när det regnar, man börjar frysa när kroppen slutar arbeta). Efter min lunchpaus (soppa, grillspett och potatismos) blir jag upphunnen av en liten lastbil full med cyklar. Det visar sig vara en mekaniker från Ukrainska cykellandslaget som är på väg hem från VM i Manchester. Han erbjuder mig skjuts till Kiev, men jag tackar nej (hade det hänt under gårdagen hade jag varit frestad att acceptera, men nu är vädret mycket bättre) och fortsätter österut. Jag kommer fram till Khmelnitsky sent på eftermiddagen. Precis när jag kommer in till centrum börjar det regna igen, så jag skyndar mig att leta upp ett hotell innan jag blir blöt igen. Efter en del letande hittar jag ett hotell på översta våningen i ett nybyggt köpcentrum. Ganska dyrt, men jag har ingen lust att springa runt i regnet och leta vidare så jag tar ett rum där. Efter att jag bytt om och gett mig ut på stan igen för att leta upp en restaurang har regnet tilltagit igen, vilket gör att min planerade kvällspromenad blir ganska kort. Av någon orsak är pizza väldigt populärt i Khmelnitsky, jag hittar faktiskt bara pizzerior i centrum. Så jag börjar med att äta en pizza, tar en kort promenad i centrum och äter sedan en pizza till. Efter pizzorna går jag och lägger mig, av någon anledning har jag mycket intensiva drömmar om en blå molnfri himmel med en stor varm sol....
Flygplan på en pinne.
Metalliskt vete.
Centrum i Khmelnitsky.
Biograf, Khmelnitsky.
Teater, Khmelnitsky.
Stadshuset, Khmelnitsky.
Dag 9: Khmelnitsky - Vinnitsa
Jag vaknar ganska tidigt och äter frukost inne i mitt (fönsterlösa) rum varefter jag tar på mig mina cykelkläder och tar hissen ner till receptionen. Jag hoppas givetvis att vädret ska vara bättre, men när jag tittar ut ser jag ....... regn. Jag har runt tolv mil till nästa stad, Vinnitsa, och det tar emot lite att lämna det varma hotellet och gå ut i kylan och regnet. Jag fortsätter österut, lyckligtvis är regnet inte lika intensivt som de tidigare dagarna och jag lyckas hålla mig någorlunda varm. Efter några timmars cykling kommer jag helt oväntat fram till en jätteanläggning där det säljs trädgårdstomtar, möbler och uppstoppade djur men där det också finns ett litet café. Jag tar en kopp kaffe, en läsk och ett par Snickers och roar mig med att gå runt och titta på alla trädgårdstomtarna. Min förvåning över att hitta en massa trädgårdstomtar mitt ute i en skog matchas ungefär av trädgårdstomteförsäljarnas förvåning över att se en svensk cyklist, vi betraktar leende varandra i fast förvissning om att det är den andre personen som är konstig. Efter min kaffepaus har regnet avtagit och jag får till omväxling några timmars cykling på torra vägar. Jag kommer fram till Vinnitsa framåt eftermiddagen, och börjar genast leta efter någonstans att bo. Alla de billiga hotellen är av någon anledning fullbokade, så jag får gå upp lite i prisklass innan jag hittar ett hotell med ett ledigt rum. Av någon märklig anledning tillåts jag ta cykeln med mig in på rummet, och jag utnyttjar givetvis tillfället till att torka av all smuts och lera samt smörja kedjan. Efter en snabb dusch tar jag min vanliga kvällspromenad. Till att börja med är det uppehåll, men efter en stund kommer det en riktigt skur så jag får söka skydd inne på ett köpcentrum. Inne i köpcentrumet hittar jag en tjej som säljer kakor, bland annat bisarrt stora kringlor med socker på (givetvis är är jag tvungen att prova, de visar sig vara ganska goda). Jag väntar tills det värsta ovädret har lagt sig, men det duggar fortfarande lite så jag kortar av min promenad och går tillbaka till hotellet.
Staty till minne av L. L. Shestakovas hjältedåd (inte närmare beskrivet) ute på fältet.
Fiskmarknad.
Stormarknad, Letchiv.
På väg ut ur Khmelnitsky-regionen.
Storförsäljning av trädgårdstomtar.
Krigsminne.
Tre sammanbitna soldater i centrala Vinnitsa.
Fontän i stadsparken i Vinnitsa.
Stadshuset i Vinnitsa.
Dag 10: Vinnitsa - Zhitomir
När jag vaknar är jag helt inställd på ännu en regning dag, men till min stora glädje har solen kommit tillbaka. Efter fyra dagars regnande känns det otroligt skönt att få cykla i solsken. Det blir en riktig fin dag i solen, och som en liten extra bonus visar det sig sitta en liten "Sputnik" på skylten som markerar infarten till staden. Staden har alltså någon slags koppling till rymdfart. Mycket riktigt visar det sig att Zhitomir är födelsestaden för Sergej Koroljev, chef för det ryska rymdprogrammet under 60-talet. Till minne av Koroljev finns det ett litet kosmonaut-museum i staden och jag skyndar mig att leta upp ett hotell så att jag ska hinna in till muséet innan det stänger. Jag går runt i muséet och tittar på diverse rymdfarkoster tills det stänger, därefter vandrar jag tillbaka till centrum där jag äter middag på en fiskrestaurang (jag är mycket nöjd med att hitta en restaurang som serverar fisk, hittils har jag antingen ätit pizza eller grillspett varje kväll, känns skönt med lite omväxling). Jag fortsätter min promenad i staden och hittar en ganska imponerande Lenin-staty och en välbevarad stridsvagn från Andra Världskriget. Jag tar mig tillbaka till hotellet, mycket nöjd med min dag.
Kulturhus.
Raka vägen till Zhitomir.
Fikapaus på café "Vänskap".
På väg in i Zhitomir.
Månbil.
Satellit.
Teatern, Zhitomir.
Stadshuset i Zhitomir.
Krigsmonument, Zhitomir.
Dag 11: Zhitomir - Kiev
Vädret är fortfarande bra när jag vaknar, soligt och varmt. Dagens mål är Kiev, dit det är runt tio mil. Jag hoppas hinna dit redan strax efter lunch så att jag kan se mig omkring lite i staden innan det blir mörkt. Allt går bra den första biten, jag kommer ganska tidigt till förorterna utanför Kiev. Därefter blir det lite svårare, trafiken (som inte har varit något problem alls i de andra städerna) blir plötsligt väldigt intensiv vilket gör att det blir ganska besvärligt att cykla. Efter ytterligare någon timme lyckas jag komma in till centrum, därefter börjar nästa projekt: hitta någonstans att sova. Jag har hittils inte haft några större problem att hitta hotell, men i Kiev visar det sig vara väldigt svårt att hitta något vettigt hotell. Jag har en guidebok som listar alla hotell i prisordning, jag börjar med det billigaste och går därefter upp i pris. Min strategi hittar garanterat det billigaste lediga rummet, men till priset av en hel del cyklande. Det hade säkerligen fungerat bra på många andra ställen men just i Kiev är detta inte det bästa sättet, trafiken är direkt farlig. I Kiev fungerar det som så att ju dyrare bil man har, desto mer kan man ignorera trafikreglerna. Detta system är inte helt optimalt för cyklister, de som har små bilar och följaktligen inte kan skada andra så mycket kör ganska lugnt men de som har t ex en BMW X5 kan tillåta sig att köra helt absurt fort mot enkelriktat med ena hjulparet upp på trottoaren. Detta leder givetvis till en del obehagliga situationer, vilket inte direkt minskar min motivation att hitta någonstans att bo. Jag kör fram och tillbaka runt i staden, men varje hotell jag frågar är fullbokat. Till sist är alla billiga hotell slut. Det börjar dessutom skymma, jag blir till sist helt desperat och går in på ett femhundra-dollar-per-natt hotell och frågar om de har något ledigt rum. Det har de inte, men de tipsar om att man kan bo på en färja som ligger i närheten till ett rimligt pris. Hytterna på färjan kostar drygt sexhundra kronor utan frukost vilket inte känns särskilt billigt, men jag orkar inte cykla runt mer utan tar en hytt. Jag är helt slut efter att ha cyklat runt på stan i fem timmar utan att äta, så jag orkar precis ta mig över gatan till McDonalds där jag slänger i mig en hel hög hamburgare innan jag går tillbaka till färjan och lägger mig i min hytt.
Jordbruk utan förbränning av fossila bränslen.
Försäljning vid vägkanten.
Ensam ute i skogen står Misha (OS-maskoten från 1980) med ett galet leende.
Till minne av de hjältemodiga partisanerna.
På väg in i Kiev.
Obelisk till minne av kriget.
Utsikt över Lavra.
Utsikt över Dniepr och de östra delarna av Kiev.
Dag 12: Kiev
Jag har en ledig dag i Kiev innan flyget går hem igen, så jag går upp tidigt och försöker se så mycket som möjligt. Jag börjar med Lavra Pecherska, ett område med ett antal vackra kloster och kyrkor, och dessutom ett ganska malplacerat museuem med miniatyrkonstverk (millimeterstora skulpturer som man måste titta på med mikroskop). Därefter forsätter jag till muséet för det Stora Fosterländska Kriget (som har en mycket imponerade samling krigsmateriel). Jag tar tunnelbanan tillbaka till centrum, där jag går in på naturhistoriska muséet, ytterligare några kloster och kyrkor, samt tar en promenad längs "Andriyivskyi Uzviz", en kullerstensgata med ännu fler kyrkor, museer och gallerier. Jag kommer tillbaka till min färja i skymningen, trött efter en lång dag. Jag orkar inte leta upp en seriös restaurang, utan äter ytterligare en hamburgare-middag på McDonalds tvärs över gatan.
Horodetsky-huset.
Närbild på en av skulpturerna.
Kyrka, Lavra Pecherska.
Ännu en kyrka, Lavra Pecherska.
Ingången till museet för andra världskriget.
Staty inne på museiområdet.
Ännu en staty till minne av kriget.
Moder Ukraina.
Något mindre moder Ukraina i centrum av Kiev.
Mikhailivsky-klostret.
Dag 12: Kiev - Malmö
Sista dagen på min semester, jag ska bara ta mig ut till flygplatsen dit det är ungefär fyra mil. Flyget går vid lunchtid, men jag går upp redan vid sex för att vara vid incheckningen i god tid (det brukar alltid bli en massa problem när jag ska checka in cykeln). Jag kommer iväg från hotellet vid sju. Så tidigt har inte McDonalds öppet, utan jag får vänta med att äta frukost tills jag hittar en annan McDonalds ute i förorterna på väg till flygplatsen. Efter en frukost bestående av två cheeseburgare och en kopp kaffe kommer jag till flygplatsen strax efter nio. Jag har alltså väldigt god tid på mig, men det visar sig behövas. Jag väntar till incheckningen öppnar, därefter springer jag fram till disken för att börja dagens projekt. Jag kan checka in mina väskor utan problem, men med cykeln blir det värre. Första problemet är att betala de 30 euro som det kostar att ta med en cykel. Det kan jag inte göra vid incheckningen, så jag får gå tillbaka ut i vänthallen och betala på Austrian Airlines biljettkontor. Damen i biljettkontoret har ingen aning om hur hon ska hantera min betalning så hon börjar ringa runt till sina kollegor för att ta reda på hur det ska gå till. Efter en halvtimme får jag äntligen betala, så glad i hågen tar jag mitt kvitto, går tillbaka till passkontrollen, köar en stund, kommer till sist fram till incheckningen igen där jag visar upp mitt kvitto och ber att få checka in min cykel. Det visar sig då att jag måste slå in min cykel i plast innan jag kan få ta med den på flyget. Det finns ett par killar som plastar in bagage i vänthallen, så jag går tillbaka igen genom passkontrollen och ställer mig i kö för att få min cykel inplastad. Efter att ha köat en stund kommer jag fram och ber snällt om att få min cykel inslagen. Till min stora förvåning vägrar killen göra det eftersom han tycker att min cykel är för stor för att plastas in. Jag försöker tjata emot men han ger sig inte. Jag går tillbaka till passkontrollen, står i kö för tredje gången, går tillbaka till incheckningen och förklarar läget för tjejen i incheckningen. Hon ger sig inte, cykeln måste plastas in. Jag förklarar att det inte gick, så hon stänger incheckningen och följer med mig tillbaka till inplastarna. Efter ytterligare lite köande kommer vi fram till killen som plastar in bagage och med förenade krafter lyckas vi övertala honom att sälja två stora plastpåsar och en rulle tejp för tio euro. Jag blir något irriterad över hans sätt att göra affärer, men jag har inte mycket val utan accepterar hans erbjudande. Jag tillverkar ett hölje till min cykel bestående av sönderrivna plastpåsar och tejp, släpar tillbaka den genom passkontrollen (fjärde gången) och kommer till sist tillbaka till incheckningen med en inplastad cykel. Incheckningen är nu stängd, och tjejen som hjälpte mig står spänt och väntar på mig. Jag lämnar över min cykel och springer bort till gaten, dit jag kommer precis i tid. Allt ordnade sig till sist, men av alla incheckningar var detta det i särklass jobbigaste (tre timmars arbete).
Moder Ukraina en gång till (lägg märke till en röd Schröder nere i högra hörnet).