Cykelsemester 2009

Malmö - Aten

Jag går som vanligt upp tidigt och är på Kastrup tre timmar innan avgång, men denna gången går incheckningen helt utan problem vilket gör att jag får en ganska lång väntetid på flygplatsen. Jag landar i Aten vid halv två, hämtar ut mitt bagage och min (till synes) oskadade cykel, byter om till cykelkläder och ger mig ut i solskenet. Dock hinner jag inte långt innan jag inser att något har hänt med min cykel, vid en närmare undersökning ser jag att den stora klingan där framme har blivit böjd vilket gör att kedjan hela tiden hoppar. Jag plockar fram en tång ur mitt bagage och lyckas böja tillbaka klingan tillräckligt mycket för att det ska gå att cykla vidare.

Jag fortsätter in mot Aten, men blandar ihop "Glyfada" och "Glyka Nera" vilket gör att jag kör en ordentlig omväg och inte kommer in i staden förrän klockan fyra. Trafiken är inte särskilt rolig för cyklister, det är mycket bilar överallt och de flesta kör riktigt mycket fortare än tillåtet. Men allt går bra och jag kommer fram till vandrarhemmet där jag har bokat rum utan några incidenter. Det enda jag är riktigt intresserad av att se i Aten är Akropolis, men på grund av min omväg från flygplatsen inser jag att jag inte kommer att hinna dit innan stängningsdags så jag tar istället en promenad i de centrala delarna av staden och avslutar kvällen med en middag på en uteservering med utsikt just över Akropolis.


Grekiska parlamentet


Vakt utanför parlamentsbyggnaden (lägg märke till kjolen och tofflorna med tofs)


Zeus tempel.


Hadrianus valv.


Ingången till det romerska torget.


Akropolis sett från Plakas.


Akropolis i skymningen.

Aten - Thiva

Jag kommer iväg ganska tidigt, strax efter åtta. Detta visar sig tyvärr vara mitt i morgonrusningen, så vägarna ut ur Aten är väldigt hårt trafikerade. Det känns inte helt trevligt att dels utsätta sig för risken att bli påkörd i den mycket hetsiga trafiken och dels behöva andas in alla avgaser, men jag har inte så mycket val. Aten visar sig dessutom vara väldigt utbrett rent geografiskt, så jag kommer inte ut på lite lugnare vägar förrän efter tre timmars cykling.

Så fort jag är utanför Aten börjar vägen gå uppåt, här finns visserligen inga riktiga berg men det är ändå någorlunda stora höjdskillnader. Samtidigt börjar det vackra vädret ersättas av ett stilla regn. Så länge vägen går uppåt har jag inga problem att hålla värmen, men efter någon timma är jag uppe på toppen av backen och börjar rulla utför vilket gör att jag får vindkylan av utförskörningen samtidigt som jag inte trampar längre (vägarna är ganska slitna så jag vågar inte köra särskilt fort) och alltså inte producerar någon värme själv. Det blir snabbt väldigt kallt, samtidigt som regnet hela tiden tilltar. Trots att jag har alla mina kläder på mig börjar jag frysa ordentligt, och jag inser att jag inte kan komma så mycket längre.

Efter ytterligare någon timmas cykling kommer jag till en liten stad (Thiva) där det finns några hotell. Jag besöker hotellen i prisordning (billigast först), men allt utan det fyrstjärniga hotellet där rummen kostar 75 euro är fullbokade. Det är egentligen lite över min prisklass, men jag fryser lite för mycket för att kunna fortsätta. Efter en lång och varm dusch kryper jag ner i sängen och ser målgångarna i både Paris-Nice och Tirenno-Adriatico (hotellet har italiensk TV) och tar därefter en (kort) promenad i Thiva. Där finns egentligen ingenting alls att se, och eftersom det dessutom fortfarande regnar ordentligt går jag ganska snart tillbaka till hotellet och går och lägger mig.


Äntligen ute ur Aten, på väg in i bergen.


Ett regnigt och kallt Thiva.

Thiva - Delphi

När jag vaknar hör jag inget regn som smattrar mot fönstren, vilket inger förhoppningar om en trevligare dag än gårdagen. Jag kikar ut genom fönstret och mycket riktigt har regnet blåst bort och solen skiner igen. Glad och nöjd äter jag en snabb frukost och rullar ut från Thiva på vägen mot Delphi. Det är förvånansvärt kallt på morgonen, någon enstaka plusgrad bara, men det blir snabb varmare och efter någon timmes cykling kan jag ta av mina långbyxor och handskar och njuta av det fina vårvädret. Jag stannar till i Levadia och tar en snabb fikapaus innan jag fortsätter mot Delphi. Landskapet är rejält kuperat med långa och bitvis ganska branta uppförsbackar, vilket gör att det tar närmare sex timmar att köra de nio milen till Delphi.

Jag hade egentligen inte tänkt att stanna i Delphi, men när jag ser alla turistbussarna utanför museet så ångrar jag mig och letar upp ett hotellrum. Efter en snabb dusch och en kopp kaffe promenerar jag bort mot museet, mycket spänd på att få se de berömda ruinerna. Jag blir dock lite misstänksam när jag ser att det är helt folktomt på vägen till museet och det inte längre står några bussar på parkeringsplatsen. Mycket riktigt visar det sig att museet stänger redan klockan tre, jag har alltså missat öppettiden med en kvart. Jag blir ganska besviken, mitt enda syfte med att stanna i Delphi var att se museet, några andra sevärdheter finns inte. Men, jag ger mig inte så lätt utan börjar klättra upp för bergssidan. Min teori är att om jag bara lyckas ta mig tillräckligt högt upp så borde jag förr eller senare kunna se någon del av ruinerna (det går inte att se något från min nuvarande position, det har byggts murar runt ruinerna för att förhindra all insyn).

Efter någon timmes klättring lyckas jag äntligen se en ruin, jag hittar den antika löparbanan och lyckas till sist hitta ett hål i staketet så att jag kan fotografera den. Jag klättrar ner till Delphi igen och tar en promenad i den lilla (men mycket trevliga) byn, kvällen avslutas med en middag bestående av lamm med citron på en lokal restaurang.


Ute ur Thiva, på väg mot Delphi.


Vy över bergen en timmes cykling norr om Thiva.


På väg upp för nästa stigning.


Arachova, en liten bergsby någon mil från Delphi.


Tävlingsbanan (löpning, gissningsvis) i Delphi.


Utsikt över bergen i skymningen.


Kvällspromenad i Delphi.


Ännu en kvällsbild från Delphi.

Delphi - Karditsa

Jag har nu bara cyklat 15 mil på två dagar, och mitt tidsschema ser ut att vara på gränsen att spricka. För att kompensera detta går jag upp tidigt och rullar ut ur Delphi redan strax efter åtta på morgonen. Vädret är helt underbart, visserligen lite kallt på morgonen men med en strålande sol på en klarblå himmel. Jag rullar neråt ut ur Delphi, och har svårt att koncentrera mig på cyklingen eftersom jag har svårt att slita bort ögonen från den vackra utsikten ut över dalen nedanför.

Jag närmar mig Lamia vid lunchtid, men får lite problem den sista biten eftersom vägen plötsligt förvandlas från vanlig landsväg till motorväg. Jag vill helst inte cykla på motorvägar, så jag chansar på att en grusväg som går bredvid motorvägen också ska ta mig till Lamia, men efter någon kilometer slutar den i en stor lerpöl. Jag bär cyklen över staketet till motorvägen och bryter mot lagen den sista lilla biten in mot Lamia. Väl där stannar jag på en vägrestaurang och äter en (mycket dyr) portion spagetti med köttfärssås till lunch. Efter Lamia kommer jag återigen in i en lång uppförsbacke, detta kombinerat med en kraftig motvind kör att det går riktigt långsamt ett tag. Efter ytterligare några timmars bergscykling börjar jag bli ganska trött och hoppas att det ska finnas ett hotell i Sofades, en liten stad jag kommer till vid fem-tiden.

Men jag har ingen tur i mitt hotell-letande utan får fortsätta leta vidare. Efter ytterligare någon mil kommer jag till en lång nerförsbacke som markerar ett slut på bergslandskapet och en pannkaksplatt slätt tar vid. Det börjar skymma, men den sista nerförsbacken kombinerat med en kraftig medvind gör att jag får bra fart i cyklen och jag beslutar mig för att utnyttja dagsljuset maximalt och cykla så långt norrut som det bara går. Jag fortsätter mot Karditsa dit jag anländer vid sju, efter att solen gått ner. Det känns lite osäkert att cykla i mörkret, och väl inne i centrum hoppar jag av cykeln och börjar gå runt för att hitta ett hotell. Jag hittar snabbt ett femstjärnigt hotell, men tycker inte riktigt att jag har utrymme i min budget för det utan fortsätter tills jag hittar ett lite billigare ställe. Efter nästan tio timmars cykling är jag rejält trött och orkar inte mycket mer än en kort promenad och en snabb middag innan jag går och lägger mig.


På väg ut ur Delphi.


Nere i dalgången strax norr om Delphi.


Bergslandskap.


På väg upp över ännu en stigning.


Utsikt över slätten.

Karditsa - Metsovo

Jag fortsätter norrut från Karditsa, och efter någon timmes cykling på slätten kommer klipporna i Meteora inom synhåll. De syns på flera mils håll och ger en vacker backgrund åt vyn över slätten. Vid elvatiden kommer jag till Kalambaka, en liten stad som ligger precis vid foten av klipporna, och jag svänger av stora vägen och fortsätter upp mot toppen av klipporna på en lite mindre väg. Det är varmt och soligt, vägen är dessutom riktigt brant så jag får slita en bra stund innan jag lyckas komma upp på toppen där jag får se en fantastisk utsikt över slätten nedanför. Jag går så nära klippkanten jag vågar (cykelskor och klipphällar är ingen bra kombination) och fotograferar klostren som ligger uppe på klipporna. Min klädsel uppfyller inte riktigt ortodoxa munkars krav, så jag kan inte ta mig in i klostren utan jag får nöja mig med att njuta av utsikten som är helt underbar. Jag har inte varit på många ställen med så fantastisk natur, ett besök här kan verkligen rekommenderas.

När jag börjar bli nöjd med utsikten rullar jag ner för backen tillbaka till Kalambaka, där jag stannar och äter en stor portion grillspett innan jag fortsätter norrut. Jag har inte tittat så noga på kartan, men jag vet att jag ska upp över ett sista bergspass innan jag är igenom hela bergskedjan. Med tanke på att jag redan har kört över ett antal berg känns ytterligare ett inte som något större hinder, och jag fortsätter norrut upp mot bergspasset. Efter ett par timmars slit uppför berget stannar jag och dricket en läsk innan jag fortsätter uppåt. Det blir brantare och brantare, och jag får verkligen slita för att hålla en någorlunda vettig fart. När jag efter ytterligare någon timmas cykling börjar se snödrivor bland träden så känns det som om jag borde vara nära toppen, och när jag till sist ser ett kafe blir jag helt övertygad om att jag måste vara i närheten av toppen (man kan ju inte bygga kafeer mitt i en stigning), och stannar för att fotografera den stora snödrivan. Jag fortsätter uppåt, men trots att jag verkligen försöker hålla farten upp så ser jag inte något slut på backen. Klockan börjar dessutom bli oroväckande mycket, jag har bara en knapp timmes solljus kvar och jag vill gärna hitta ett hotell innan det blir mörkt.

Till sist ser jag toppen av berget, och efter en sista kraftansträngning tar jag mig upp på högsta punkten vid femtiden. Det är inte särskilt varmt på toppen, och det blåser dessutom riktigt kalla vindar vilket gör att jag inte riktigt kan stanna och njuta av utsikten. Jag tar några snabba bilder och tar också på mig handskar och regnjacka för att jag ska hålla värmen i utförskörningen. Jag vet att det ska finnas en bergsby efter bara några kilometer men jag är lite orolig att vägen dit ska gå uppe på berget, något som jag inte riktigt har kläder för. Men ganska snart börjar det gå utför igen, och efter några minuter har jag kommit en bit ner för berget vilket gör att värmen börjar komma tillbaka. Jag rullar in i Metsovo strax innan skymningen och hittar snabbt ett både trevligt och billigt hotell. Jag avslutar kvällen med ännu en grillspettstallrik och en promenad innan jag går och lägger mig.


På väg mot Meteora.


På väg uppför backen.


En röd Schröder halvvägs upp mot toppen.


Utsikt över ett av klostren.


Ännu ett av klostren.


Vy över staden nedanför berget.


Ännu fler kloster på bergssidan.


På väg norrut från Meteora.


Cafe (stängt) på väg upp mot Katara-passet.


Ovanför snögränsen.


Uppe på toppen.


Metsovo.


Kyrkan i Metsovo.


Centrum i Metsovo.

Metsovo - Saranda

Jag går upp tidigt och rullar ut ur Metsovo i strålande solsken. Det är visserligen inte så varmt, men den kalla och rena bergsluften känns skön att andas in. Jag stannar till en stund precis utanför byn och njuter av utsikten en sista gång innan jag börjar rulla ner för berget. I takt med att jag kommer längre ner för berget blir det också varmare, och väl nere i dalen kan jag ta av benvärmare, handskar och regnjacka. Jag försöker köra så fort jag kan, det är en bra bit till den första någorlunda stora staden i Albanien (Saranda) och jag vill gärna hinna dit i god tid innan skymningen. Jag stannar till och äter lunch (ännu mer grillat kött) strax utanför Ioannina och träffar på ett par tjejer som sitter och fikar på restaurangen. De ser att jag är turist och frågar vart jag är på väg. När jag berättar att jag ska till Albanien varnar de mig för att åka dit eftersom Albanien är fullt av brottslingar som kommer att skjuta mig så fort jag kommer inom synhåll.

Detta gör mig ännu mer intresserad av att besöka Albanien, och jag fortsätter full av förväntan mot gränsen. I takt med att jag närmar mig gränsen blir trafiken glesare och glesare och det finns inte heller några hus längs med vägen. Jag kommer till gränsen vid tretiden och blir utsläppt ur Grekland efter ett kort förhör. De albanska gränsvakterna bryr sig inte om mig alls, utan jag kan rulla igenom gränsen utan någon egentlig kontroll.

Väl inne i Albanien ser jag inga brottslingar med gevär, men däremot ganska många taxichaufförer som gärna vill ha mig som kund. De reflekterar inte över det faktum över att jag för det första redan har ett fordon, och för det andra att min cykel inte skulle kunna få plats inuti deras bilar. Jag tackar artigt men bestämt nej till alla erbjudande om skjuts och fortsätter in i Albanien på min cykel.

Efter någon mil delar sig vägen, och jag svänger vänster mot Saranda. Jag måste över en sista bergskedja innan jag kommer dit, och det går inte så särskilt fort att ta sig över den med mina trötta ben. Efter att ha slitit mig upp för berget kan jag till sist rulla ner mot kusten och in i Saranda, som visar sig vara ett trevligt ställe. Alla husen verkar mer eller mindre nybyggda, och det är inte alls så mycket trafik som i Grekland vilket för att luften är mycket bättre. Jag letar upp ett hotell där jag efter en något märklig diskussion (priset för ett rum börjar på 1,5 euro och slutar på 15) får tag på ett rum. Jag tar en promenad längs med stranden och äter en stor portion grillad bläckfisk till middag. Efter en kopp kvällskaffe i ett cafe vid stranden går jag och lägger mig.


Tidig morgon strax utanför Metsovo.


På väg ner för berget.


Ioannina, sista staden i Grekland innan Albanska gränsen.


Sista kilometern i Grekland.


Inne i Albanien.


Övergivna skyttevärn vid gränsen.


Stora vägen norrut.


På väg uppför den sista stigningen innan kusten.


Monument till minne av de hjältemodiga albanska partisanerna som stred mot de tyska alpjägarna.


Saranda.


Skymning i Saranda.

Saranda - Igoumenitsa

Jag känner mig lite sliten efter två hårda dagar på cykeln, så jag tar en sovmorgon och kommer iväg lite senare än vanligt. Jag rullar ut ur Saranda längs med kusten på väg söderut tillbaka mot Grekland. Vid en snabb titt i guideboken hittar jag en sevärdhet längs vägen, den gamla romerska staden Butrint, som enligt guideboken skulle vara något alldeles extra. Jag blir dock inte särskilt imponerad, det finns helt enkelt inte särskilt mycket kvar av staden efter 2000 år.

Jag tar en snabb promenad bland ruinerna och fortsätter därefter söderut. Vägen, som hittils har varit ganska bra, förvandlas från asfalt till (väldigt dålig) grus, vilket gör att de knappt två milen till den grekiska gränsen blir tunga att cykla, och jag kommer inte fram till gränsen förrän vid lunchtid. Jag släpps in i Grekland utan problem och kan fortsätta söderut. Jag känner mig ganska trött, och jag orkar inte cykla längre än till Igoumenitsa innan jag får stanna för dagen. Jag promenerar runt i staden och äter ännu en grillspettsmiddag innan det är läggdags.


På väg ut ur Saranda.


På väg söderut längs kusten.


Den romerska staden Butrint.


Albansk färja.


Grusvägen som leder söderut.


Albansk by.


Shkalle.


Strandpromenaden i Igoumenitsa.


Kväll i Igoumenitsa.

Igoumenitsa - Mytikas

Jag har fortfarande inte återhämtat mig riktigt, och tar ännu en sovmorgon innan jag rullar iväg söderut längs kusten. Efter någon timme börjar det dyka upp skyltar till den kända sevärdheten Nekromantikon (en gång i tiden var detta en öppning in i dödsriket där man t ex kunde få träffa sina avlidna släktingar), och efter att ha kontrollerat att detta verkligen är någonting att se med min guidebok (jodå, detta var verkligen mycket sevärt) bestämmer jag mig att se hur det ser ut. Jag kommer dit strax innan elva, och stannar först till på ett bageri där jag äter en lunch bestående av en baguette, en smördegsinbakad fetaost (mycket gott, efter detta första smakprov blev det en hel del sådana under resten av resan) och en kaka rullar jag fram till Nekromantikon, parkerar cykeln och går in (området är inhägnat av en mur, så det går inte att se hur det ser ut från utsidan). För tvåtusen år sedan var det säkert värt ett besök, men tidens tand har gnagt så mycket att det inte längre finns särskilt mycket kvar att se (om man inte råkar ha ett brinnande intresse för arkeologi förstås), så jag tar bara en kort promenad där och fortsätter sedan söderut.

Jag kommer till Preveza vid fyratiden och funderar först på att stoppa för dagen, men vid en närmare undersökning verkar staden inte särskilt intressant så jag fortsätter istället en bit till. Strax utanför Preveza kommer jag till en tunnel som går under havet och förbinder två halvöar. När jag närmar mig tunnelmynningen ser jag en "cykling förbjuden" skylt, men jag bryr mig inte om den utan fortsätter mot tunneln. Jag behöver visserligen inte använda tunneln, det finns en väg som följer kustlinjen istället, men eftersom den innebär en omväg på sju mil vill jag helst ta tunneln. När jag är på in i tunneln ser jag att displayen ovanför tunneln börjar blinka fram texten "bicycles not allowed" samtidigt som någon börjar skrika "no bicycling" i ett högtalarsystem. Jag stannar till och funderar först på att vända tillbaka, men hoppar istället av cykeln och börjar gå in i tunneln (det som var förbjudet var ju cykling, att gå igenom tunneln var ju inte uttryckligen förbjudet). Jag kommer en bit, men efter en stund når jag ytterligare ett försvarssystem och en ganska arg röst börjar skrika åt mig genom något högtalarsystem inuti tunneln. Jag antar att detta betyder att de verkligen menar allvar med att man bara får färdas genom tunneln med motordrivna fordon och vänder tillbaka. Samtidigt som jag börjar gå tillbaka ser jag en minibuss komma körande med varningsblinkers. Den stannar till bredvid mig, och ut hoppar en kille som stoppar in min cykel i bussen och ber mig att sitta i passagerarsätet. Vi kör igenom tunneln och jag kan hoppa ut på andra sidan. Jag tackar så mycket för hjälpen och fortsätter min cykeltur.

Efter ytterligare ett par timmars cykling börjar det skymma, samtidigt kör jag in i en liten fiskeby där det finns ett antal skyltar till olika hotell. Jag letar upp hotellen ett efter ett, men inget av dem har hunnit öppna för säsongen. Jag kör några varv till i byn, och hittar till sist ett privat rum för uthyrning. Jag duschar och byter om, och lyckas till sist också hitta en restaurang som är öppen (det finns riktigt många restauranger, men nästan alla är stängda). Efter att portion pasta med räkor (mycket god) och ett glas vin blir jag behagligt sömnig och går och lägger mig tidigt.


På väg söderut längs kusten.


Nekromantikon.


Utsikt från rastplats vid sidan av vägen.


Skymning i Mytikas.

Mytikas - Patras

Jag fortsätter söderut längs kusten i strålande solsken. Vägen följer kusten vilket gör att den är helt platt, och det är dessutom vindstilla vilket gör att det är väldigt lättåkt. Jog kommer till Messologhiou, den enda någorlunda stora staden innan Patras, vid lunchtid och försöker leta upp en restaurang att äta på men misslyckas och äter istället en lunch bestående av fetaost inbakad i smördeg, en baguette, några kakor och en massa godis. Fylld av energi fortsätter jag mot Patras och får syn på Rio-Antirrio bron vid tre-tiden. Det är en imponerande konstruktion, visserligen inte lika stor som Öresundsbron med inte heller så långt därifrån.

Eftersom min resplan beror på att jag kan ta mig över till Patras är jag lite spänd på att få reda på om det verkligen går att cykla på den (enligt Wikipedia är det tillåtet, men jag känner mig ändå inte riktigt säker), så jag känner en viss oro när jag rullar fram mot betalstationen vid brofästet. Men personalen vinkar glatt förbi mig, och jag kan köra ut på bron utan minsta problem. Det är en fantastisk utsikt från bron, jag stannar till några gånger på väg över sundet och njuter av de vackra vyerna innan jag fortsätter in mot centrum i Patras. Patras är egentligen inte någon stor stad (i samma storleksordning som Malmö), men trafiken är riktigt hemsk och jag råkar ut får några obehagliga incidenter innan jag kommer in till centrum där jag hoppar av cyklen och går den sista biten. Jag letar upp ett hotell och tar sedan en promenad på stan (lyckas tyvärr inte hitta några sevärdheter) innan jag äter min vanliga grilltallrik och går och lägger mig.


Kefalonia.


Bron mellan Rio och Antillio.


Ute på bron.


Patras.


Hamnen i Patras.

Patras - Korint

Jag fortsätter längs med kusten in mot Aten. Längs med kusten är det fullt av små semesterbyar där det finns mängder av hotell och cafeer men det är tydligen inte riktigt säsong än utan nästan allting är stängt, vilket gör att det tar lite tid att hitta några ställen som är öppna. Jag lyckas inte hitta någon restaurang att äta lunch på, utan tar min vanliga lunch bestående av en baguette och några kakor innan jag fortsätter mot Korint, mitt sista stopp innan Aten. Jag kommer in till Korint vid fyratiden, och skulle egentligen kunna utnyttja de sista timmarnas dagsljus till att fortsätta en bit mot Aten men jag börjar känna mig ganska trött och väljer att ta en lite kortare dag.

Jag letar upp ett hotell och ger mig ut i Korint på jakt efter sevärdheter. Efter att ha gått runt i staden en stund utan att ha sett något som helst av intresse ångrar jag nästan att jag stannade här, staden är riktigt tråkig. Efter ytterligare en stunds promenad lyckas jag hitta ut till stranden som är riktigt fin och nästan uppväger tristessen i övrigt. Jag avslutar kvällen med ännu en grillspett-tallrik varefter jag går och lägger mig.


En sista titt på bron.


På väg mot Korint.


Stranden i Korint.

Korint - Aten

Jag går upp tidigt, jag vill gärna hinna se Akropolis innan det stänger för dagen så jag rullar ut är Korint redan strax efter sju. Vädret har blivit ganska trist, det är mulet och det regnar lite. Allt eftersom jag närmar mig Aten blir det både kallare och blötare, och jag stannar till vid ett bageri och äter kakor en stund tills det värsta regnet har lugnat sig. Efter en stund ljusnar det och jag kan ta av mig regnjackan igen.

Det är väldigt lättcyklat fram till Elefsina (fem mil innan Aten), men där förvandlas landsvägen till en åttafilig monstrositet som är ganska obehaglig att cykla på. Visserligen är hastighetsbegränsningen bara 80, men det hindrar inte bilisterna från att köra godtyckligt fort vilket inte känns helt säkert. När jag börjar komma in i förorterna till Aten börjar det dessutom komma en del av- och påfarter vilket gör det ännu svårare att cykla. Påfarterna är riktigt kluriga att ta sig förbi, där får jag antingen vänta tills det blir en lucka i trafiken och sedan spurta förbi påfarten, eller vänta tills det kommer en lastbil som jag kan ligga precis bakom. Efter en ganska obehaglig cykeltur kommer jag in till centrum vid lunchtid, jag tar en dusch och en snabb lunch innan jag ger mig ut igen mot Akropolis dit jag kommer vid halv tre.

Tyvärr var detta inte tillräckligt tidigt. Det visar sig att Akropolis stänger redan klockan tre, och ingången en halvtimma tidigare. Jag blir givetvis ganska besviken och försöker kompensera detta genom att besöka Akropolis-museet som enligt guideboken ska ha öppet till sju. Men när jag kommer dit visar det sig att museet har stängt hela dagen (av okänd orsak), så jag missar sevärdheterna helt och hållet. Jag blir lätt irriterad över detta, och mitt humör blir inte direkt bättre av att det börjar ösregna. Jag tar en promenad i regnet, och avslutar en ganska misslyckad dag tidigt.


Korintkanalen.


Vrak, hamnen i Elefsina.


Vägen in mot centrum i Aten.

Aten - Malmö

Idag är sista dagen på resan, jag ska bara ta mig ut till flygplatsen (ungefär fem mil) där jag flyger hem till Kastrup. Flyget går halv tre, men jag tycker inte om att vara sent ute på flygplatser så jag lämnar vandrarhemmet redan vid åtta och ger mig iväg mot flygplatsen. Allt går bra den första biten, men någonstans i utkanterna av Aten delar sig vägen till flygplatsen i två: en vanlig landsväg och en betalmotorväg. Problemet med detta är att alla skyltar till flygplatsen leder till betalmotorvägen vilket gör att det svårt att hitta till den mindre vägen.

Jag kommer (helt ofrivilligt) ut på betalmotorvägen ett antal gånger, och får köra fram och tillbaka ute i industriområdena runt Aten ett bra tag innan jag börjar närma mig flygplatsen. Till sist är jag så nära att jag kan se flygplanen starta och landa, vilket gör det lite lättare att välja väg. Jag kommer till flygplatsen vid lunchtid, checkar in cykeln (förvånansvärt nog helt problemfritt) och äter en god och nyttig lunch på McDonalds innan jag åker hem, mycket nöjd med en trevlig resa.

Den enda negativa aspekten var den helt hysteriska trafiken (med tillhörande dålig luft) i de lite större städerna, men detta kompenserades mer än väl av den fantastiska naturen upp i bergen. Jag kan helt klart rekommendera ett besök på det grekiska fastlandet, men försök att undvika storstäderna.


Ombyte till vanliga kläder på en åker strax utanför flygplatsen.