Min cykelsemester i Baltikum (Lettland, Litauen, Polen) augusti 2005

Min första cykelsemester någonsin. Jag har cyklat utomlands ett antal gånger innan, men det har varit på träningsläger eller charterresor. Min resväg är: Malmö - Karlshamn (färja till) Liepaja i Lettland, genom Litauen och Polen och till sist hem igen via färjan från Gdynia till Karlskrona.

Dag 1

Avfärd från Fredmansgatan 06.15, mulet och lite regnigt. Incheckningen är 16.30 i Karlshamn så det är inte mycket
att välja på, utan jag rullar ivag. Lyckligtvis så slutar det regna redan i Staffanstorp och det blir riktigt fint väder.
Jag är i Kristianstad ungefär 10.30, och har kört den första biten i 26-27 km/h.

Efter Kristianstad så blir det genast svårare att ta sig fram, jag räknade med att "stora vägen" till Blekinge skulle vara en vanlig landsväg, men det har blivit motorväg. Givetvis finns ingen alternativ skyltning för de som väljer att färdas utan motor, så det blir till att köra av på småvägar utan att veta var man hamnar. Vid halv ett har jag kommit till ett gatukök i Fjälkinge, dar jag äter en närande lunch bestående av stekt falukorv och stekt potatis. Jag fortsätter mot Karlshamn, nu på stora vägen som är vanlig landsväg igen. Efter någon mil så förvandlas den till "vajermotorväg" (givetvis utan att det finns någon cykelstig bredvid), så jag får dela en fil med bussar, bilar och lastbilar.

Efter ett tag så kan jag svänga av på lite småvägar, och efter lite felkörningar så kommer jag till Karlshamn vid halv tre. Efter drygt sju timmars cykling har jag förflyttat mig en 17-18 mil. Jag har två timmar tills färjan går, så jag hinner åka in till centrum och äta en glass innan jag kör på färjan. På färjan äter jag middag och går och lägger mig tidigt, lite trött efter en tidig morgon och sju timmars cykling.

I sadeln: 7 timmar, 17 mil.


Innan avfärd, 06.15 på Fredmansgatan (observera regndropparna)

Dag 2

Vi ankommer till Liepaja vid 10-tiden. Min plan ar att köra österut till ett ställe som heter Sailita där det ska finnas en
fantastisk (enligt Lonely Planet) skulpturpark, sedan fortsätta ner till en halvö utanför Klaipeda där det ska vara fantastiska
(också enligt Lonely Planet) sanddyner. Total distans ungefär 13 mil, viket borde ta 6 timmar.

Den första biten går ganska bra, men sen förvandlas vägen till en "grusväg" (d v s knytnävs-stora-stenar väg). Det är
helt omöjligt att cykla i någon särskild hastighet på en sådan väg, jag tar det sa lugnt som möjligt och hoppas att
pakethållaren och däcken ska hålla. Efter en stund så övergår vägen till asfalt igen, och cykeln är fortfarande hel. D v s
allt utom sadelstolpen, som inte tålde alla smällarna utan åkte ner i ramen. Inte så bra. Jag stannar till vid första
bästa affär, köper en burk öl, och tillverkar lite "mellanlägg" av ölburken, som jag klipper sönder. Sadelstolpen sitter bättre, och som bonus råkar jag köra förbi ett gammalt monument från andra världskriget på väg ut ur byn där jag köpte ölburken. Monumentet ger ett ganska märkligt intryck; det är väldigt stort, i ganska dåligt skick, och helt öde.

Grusvägen plus stoppet för att fixa sadelstolpen har helt raserat min medelhastighet, och jag inser att jag inte kommer
att hinna ner till kusten. Jag fortsätter till skulpturparken och kommer dit vid fem. Enligt Lonely Planet skulle den vara helt fantastisk, mitt betyg blir "sådär".

Eftersom klockan börjar bli mycket så fortsätter jag tills jag hittar första bästa hotell, vilket inträffar i Raikitinga, dit jag kommer vid 6 (trodde jag, eftersom jag inte ställt om klockan så är den i själva verket 7). Jag hittar ett hotell, äter Spagetti Bolognese plus en portion kött med ris till middag, och går och lägger mig.

I sadeln: 6 timmar, 10 mil.


Krigsmonument


Skulptur i skulpturparken

Dag 3

Ingen bra dag, när jag vaknar så regnar det. Min plan för dagen var att köra ner till halvön utanför Klaipeda (kallas "the Curonian Spit" i Lonely Planet) och titta på sanddyner, sedan fortsätta norrut igen och hitta ett hotell i närheten av Klaipeda. Den första biten (fram till Klaipeda) går bra, det duggar lite bara. Jag tar färjan från Klaipeda över till halvön, när jag hoppar av färjan på andra sidan så duggar det inte längre, nu har det börja regna ordentligt. Nåväl, jag fortsätter söderut och kollar in sanddynerna (riktigt sevärt denna gången).

Min plan var att köra ända ner till Ryska gränsen, till en by som heter Nida, och sedan fortsätta norrut tills det blir för kallt. Dock blir regnet värre och värre, och framme i Nida så öser det ner. Eftersom jag börjar bli riktigt kall så överger jag tanken på att vända tillbaka till Klaipeda och letar istället reda på ett hotell i Nida. Det blev "Jurate", en relik från Sovjettiden med ingrodda ryska heltäckningsmattor och brunt vatten i kranarna.

Nåväl, det bruna vattnet var i alla fall varmt, vilket var huvudsaken i mitt tillstånd. Tyvärr regnar det så mycket att det knappt går att vara utomhus, Nida är annars ett fint ställe med fler sanddyner runtomkring. Blir det bättre väder i morgon så ska jag ta en promenad.

Summa: 5 timmars cykling, 8 mil.


Sanddyner utanför Nida

Dag 4

Regnet har blåst bort under natten och solen skiner. Min plan för dagen är att åka norrut och titta på den hemliga kärnvapenbasen vid Plokstine, därefter fortsatta så långt söderut som möjligt. Jag stannar också till vid en skulpturpark utanför Judokrante (fantastisk enligt Lonely Planet, sådär enligt mig), och upptacker när jag ska ta bilder att min kamera är helt urladdad. Nar jag kommer till Klaipeda så går jag in i varenda foto/datoraffär jag kan hitta och försöker låna/köpa en laddare. Helt omöjligt, ingen har någon laddare. Jag menar, varför ska en affär med en 5 meter stor skylt där det står "Fujifilm digital photoshop" ha laddare till Fujikameror? Det borde jag fattat att det inte skulle gå.

Nåväl, jag fortsätter norrut och kommer fram till den hemliga basen någon gång vid tretiden. Jag lyckas få följa med en guidad tur in i den mystiska basen, ett intressant ställe. Massor av gångar, trappor, stora maskiner, ventilationstrummor, kabelstegar e t c (Denna sevärdhet nämndes knappt i Lonely Planet, fantastisk enligt mig). Som tur är har jag en kamera i min mobiltelefon, jag tar en bild utanför basen (syns inte så mycket, 90% ligger under markytan).
Efteråt fortsätter jag österut, eftersom det blev en kort sträcka igår så tankte jag köra på lite idag. Jag kör på ända
tills jag kommer till ett stort vägarbete, c:a 1 mil långt (i Litauen så asfalterar man inte om halva vägen åt gången, de tar helt enkelt bort hela vägen och bygger sen en ny). Min medelhastighet sjunker drastiskt, och när klockan är 7 så stannar jag till vid ett motell i Telsai. Av en lycklig slump så visar det sig att i ett varuhus inne i stan så är det extrapris på Philips CD-spelare, en annan lycklig slump är att laddarna till Philips CD-spelare också kan ladda Fuji digitalkameror. Till en kostnad av 119.95 litas får jag igång min kamera igen.

I sadeln: 9 timmar, 17 mil.


Den hemliga kärnvapenbasen i Plokstine

Dag 5

Idag tänkte jag köra österut till Sialuai och titta på "Hill of crosses". Jag kör från motellet vid 9, och kommer till "Hill of crosses" vid 1. Det ar ett ganska knasigt ställe, folk har släpat dit stora och små kors i hundratals år, vilket har fått till resultat att kullen är helt översvämmad med kors; stora kors, mellanstora kors, små kors, kors som sitter fast på andra kors, och kors i stora högar. Fantastiskt enligt Lonely Planet och mig. Därefter tänkte jag fortsätta åt sydost så långt som det gick, tyvärr samlades en massa svarta regnmoln ihop ovanför mig, det var bara en tidsfråga innan det skulle börja regna. Vid fyratiden började det till sist regna, samtidigt som jag körde förbi ett motell. Jag fattade vinken och tog in på motellet (tur var det, för sen ösregnade det hela kvällen).

I sadeln: 7 timmar, 13 mil.


Hill of crosses

Dag 6

Jag tänkte köra så langt söderut som möjligt, helst ända ner till Marijampole. Dagen börjar inte så bra, det regnar och vägen förvandlas till en grusväg. Regnet slutar efter ett tag, men det gör inte grusvägen. Till sist kommer jag ut på asfalten igen, det har då tagit 2 1/2 timme att köra tre mil. Jag fortsatter söderut och kommer ner till Marijampole vid 6. Eftersom jag har överskott på litauiska pengar så tänkte jag leta reda på ett riktigt bra hotell, detta var lättare sagt än gjort eftersom det bara fanns ett enda hotell (faktiskt ganska bra) i staden. Eftersom jag dels var ganska trött och det dels bara fanns ett hotell i staden så tar jag ett rum utan att fråga vad det kostar. Givetvis utnyttjar innehavaren detta misstag till att försöka krava mig på 40 euro för rummet. Jag förhandlar snabbt ner detta till mer rimliga 100 litas (260 SEK). Staden har inte bara brist på hotell, den har brist på restauranger också. Efter lite letande hittar jag till sist en förvånansvärt bra restaurang och äter en köttbit med pommes frites.

I sadeln: 17 mil, 9 timmar.


Litauisk väg (jobbig att cykla på)

Dag 7

När jag äter frukost får jag, förutom vanlig frukostmat, också något som är väldigt, väldigt likt skånsk spettkaka. Ganska konstigt, jag trodde bara det fanns i Skåne. Jag fortsatter söderut och kommer till Polska gränsen vid ett, samtidigt som det börjar regna igen. Regnet slutar efter ett tag, och jag fortsätter upp till Stanczyk för att titta på de mystiska järnvägsbroarna. Där finns två järnvägsbroar, byggda helt utanför alla farleder, dessutom utan spår. Efter det fortsätter jag västerut,
när jag kommer till Goldap börjar regnet igen, och jag letar upp ett hotell.

I sadeln: 11 mil, 6 timmar.


Järnvägsbroarna i Stanczyk

Dag 8

När jag vaknar så öser regnet ner, samtidigt som det blåser så taket håller på att flyga bort. Jag väntar ett par timmar och hoppas att det ska sluta, men icke. Jag fortsätter västerut i ösregnet, och med en storm som blåser åt helt fel håll (d v s rak motvind). Det blåser så mycket att det trillar ner stora grenar över vägen, och regnet bara fortsätter. Efter tre timmar så kommer jag till Woldarsawe, jag stannar för att titta på kartan och skakar så mycket av kylan att jag håller på att trilla av cykeln. Inte så skönt. Vädret är dåligt bortom all beskrivning, jag var ute och cyklade i "Gudrunstormen" men detta är faktiskt värre. Givetvis finns det inget hotell att få tag på, så jag fortsätter till närmaste större stad, Grodzyk. Jag letar upp första bästa hotell och hoppar direkt in i duschen. Av en ren slump så ligger det en cykelaffär bredvid hotellet, jag investerar genast 73 zloty i en regnjacka och 25 i en ny sadel (den förra har inte tålt det ständiga vibrerandet och har helt tappat formen). Regnet fortsätter hela kvällen, jag tröstäter två pizzor och en påse popcorn (fett är bra när det är kallt).

I sadeln: 7 mil, fyra timmar.

Dag 9

Det regnar fortfarande, fast inte så mycket.Jag har helt gett upp alla försök att se sevärdheter (här finns annars en hel del gamla slott och kyrkor), och försöker kommer så långt mot nordväst som möjligt. Vädret blir långsamt bättre, och framåt lunch kommer solen fram. Jag kommer till Olsztyn vid fyratiden, en fin stad med en borg där Kopernikus bodde en gång i tiden. Jag stannar till och tar några bilder, därefter fortsätter jag mot Ostrada (jag har räknat ut att jag borde hinna de fem milen innan det blir mörkt). Ostrada är ingen särskilt turistvänlig stad, jag hittar visserligen ett hotell men det är stängt.Med tanke på att klockan är sju och det börjar skymma så smått, så börjar situationen kännas något olustig. Jag kör runt på måfå, och precis innan det blir riktigt mörkt hittar jag ett Hotelik i utkanten av stan. Jag tror att Hotelik är en synonym för hotell, men så är inte fallet. Ett Hotelik är ungefär som ett svenskt vandrarhem, fast med mycket, mycket, mycket lägre standard (och något märkliga gäster). Jag har alltså ett val mellan ett stängt hotell och ett Hotelik. Jag väljer Hotelik. Stället är direkt motbjudande, men det är i alla fall billigt (40 SEK). Jag sover inte särskilt bra, vaknar vid sjutiden och ger mig iväg efter en frukost bestående av mineralvatten och en chokladbit.

I sadeln: 16 mil, åtta timmar.


Centrum i Olztyn


Polskt "Hotelik"

Dag 10

Jag har ungefär 16 mil kvar till färjan, som går 21.00. Eftersom incheckningstiden är två timmar innan har jag tolv timmar på mig, vilket borde räcka. Det är uppehåll i ungefär tio minuter, sen börjar det duggregna. Det är fortfarande rak motvind, fast inte så stark längre. Jag kör kanske en mil på stora vägen, sen förvandlas den till motorväg och jag tvingas ge mig ut på oskyltade småvägar i ganska dåligt skick. En fördel med det ständiga blåsandet är att det är ganska lätt att hitta, det är bara att sikta precis mot vinden, så kommer jag åt rätt håll. Eftersom min frukost blev ganska torftig så stannar jag för en tidig lunch bestående av spagetti Bolognese och en skål med vaniljsås till efterrätt. Jag fortsätter cykla, vid lunch kommer jag till Malbork, som har en av Europas största medeltidsborgar. Jag är mer intresserad av att komma hem till min varma säng än att titta på sevärdheter, så jag fortsätter. Utanför Malbork äter jag en väldigt god och närande tallrik tarmsoppa till lunch. Regnet och motvinden fortsätter, efter Malbork är det dessutom lite brist på småvägar, så jag får köra på stora vägen mot Gdansk. Lite smått obehagligt med en intensiv lastbilstrafik när det inte finns någon vägren. Sista biten in mot Gdansk hittar jag lite bättre vägar, och jag kommer fram vid fyratiden. Jag stannar till för att festa på Kentucky Fried Chicken i Gdansk, sen fortsätter jag till färjehamnen. När jag väl kommer på färjan är jag riktigt trött, och det blir läggdags direkt efter middagen.

I sadeln: 10 timmar, 17 mil.


Polsk  väg (jobbig att cykla på)

Dag 11

Jag kommer till Karlskrona vid 8-tiden. När jag kör av färjan så regnar det inte, men det blåser halv storm åt helt fel håll. Inget att göra, hem ska jag oavsett väder. Jag kör av färjan och fortsätter in mot Karlskrona. Efter några kilometer blir det först cykelförbud (utan att det finns någon annan väg att svänga av på), därefter förvandlas landsvägen till motorväg. Jag försöker i det längsta undvika att köra på motorvägen, men efter tre kvarts planlöst yrande på oskyltade cykelstigar som alla slutar i olika villaförorter så blir det motorvägen ändå. Jag kör på motorvägen tills första avfarten, sen svänger jag av. Det finns en cykelväg som går längs kusten, men den är dels väldigt dåligt skyltad, dels mycket längre än motorvägen, dels full av järngrindar som är omöjliga att cykla igenom om man har cykelväskor. Om man kör motorvägen från Karlskrona till Karlshamn är det fem mil, kör man cykelstigen så tar det fyra timmar (d v s närmare åtta mil). Sverige är tyvärr väldigt svårcyklat nuförtiden.

Vid lunchtid kommer jag till Tradaren i Fjälkinge och äter en portion Falukorv med stekt potatis Jag fortsätter förbi Kristianstad, svänger ner mot Åhus och fortsätter därefter mot Everöd där jag stannar till för att inhandla lite näring (Coca-cola, kakor och en stor påse Zoo-tabletter). Klockan är nu fyra, och det blir mörkt vid nio. Jag har bara nio mil hem, men det är fortfarande motvind. Jag fortstter upp över backen, och har precis kört igenom Huaröd när olyckan inträffar. En av bultarna som pakethållaren är fastskruvad med har gängat upp sig och trillat av, vilket får till följd att min ena cykelväska håller på att åka in i bakhjulet. Med tio kilo packning i varje väska vill det till att ha alla bultar. Lyckligtvis är det samma storlek på bultarna till pakethållaren som de till flaskstället. Jag offrar flaskstället och skruvar fast pakethållaren igen. Jag fortsätter hemåt i motvinden, när jag kommer till Harlösa börjar jag bli rejält trött och det börjar dessutom skymma så smått. Sista biten går ganska trögt, klockan är kvart i nio innan jag är hemma. Jag firar hemkomsten med en hämtpizza från Mamma Mia, sen är det läggdags. Trots allt regn var det en bra semester, nästa sommar ska jag ännu längre bort.

I sadeln: 13 timmar, 25 mil.


Hemma igen