Uppe i kullarna söder om Krakow.
Ju nörmre Krakow jag kommer, desto mer trafik är det. Någon mil innan Krakow förvandlas landsvägen till en motorväg, och laglydig som jag är så svänger jag av på en mindre väg. Här börjar problemen direkt, vägen jag svänger av på fortsätter in i villaförorterna söder om Krakow och det finns inga skyltar till nästa stad västerut. Efter några timmars irrande i villakvarteren så börjar det bli mörkt, vilket gör att jag känner en viss press att hitta någonstans att bo. Av ren tur lyckas jag hitta en väg som leder ur förorterna, och precis i skymningen hittar jag ett hotell i Skawina.
Jag kommer till Auschwitz vid tiotiden och följer med en guidad tur in i koncentrationslägret Auschwitz 1 (som är bevarat helt intakt). Det känns ganska märkligt att en vacker sommardag gå runt i ett läger där över en miljon människor har mördats. Enbart lägret i sig och händelserna där ger en känsla av obehag, denna känsla blir inte direkt mindre av att många av de andra besökarna är uppenbart tagna av upplevelsen och går runt med tårar i ögonen.
Jag föjer med den guidade turen i hela lägret (inklusive ett besök i gaskammaren), därefter cyklar jag bort till Auschwitz 2 (även känt som Birkenau) och tar en promenad där. Birkenau var lägret där det storskaliga mördandet ägen rum och är långt mycket större än Auschwitz 1. Birkenau är inte alls lika välbevarat, de flesta byggnaderna hann lägervakterna spränga innan Röda Armen hann fram.
Jag lämnar Auschwitz efter att ha ätit lunch i besökscentret, och fortsätter västerut. Jag hinner inte komma mer än hundra meter från lägret innan olyckan händer: jag är inne i en rondell när en bilist struntar i att lämna företräde och kör rakt emot mig. Rent instinktivt väjer jag åt vänster, slår framhjulet i rondellens upphöjda mittcirkel och vurpar. Lyckligtvis så klarar sig cykeln utan skador. Detta gäller dock inte mig själv, utan jag skrapar av en någorlunda stor bit hud på mitt vänstra ben.
Jag har inte så mycket att välja på, utan jag kliver upp på cykeln igen och fortsätter köra med blodet rinnande nerför benet (att komma ihåg till nästa resa: tag med sjukvårdsmateriel). Jag kör ett par timmar till i solskenet, men framåt eftermiddagen mulnar det på och vid femtiden så kommer regnet, först i form av duggregn men snart så öser det ner.
Det känns direkt obehagligt att få regnvatten blandat med diverse vägdamm in i mitt öppna sår (att komma ihåg till nästa resa:glöm inte sjukvårdsgrejor), men för att mitt tidsschema ska hålla så måste jag fortsätta västerut. Efter ett par timmars cykling i regnar så börjar jag frysa, och jag stannar för dagen i Tarnow Opolski. Jag försöker leta upp en restaurang där det serveras pasta, men jag får nöja mig med ett grillspett med pommes frites, (Jag börjar nu bli rejält sugen på något annat tilltugg än pommes frites. Dessutom har jag också börjat få ett oförklarligt sug efter broccoli).
Inne i Auschwitz.
Inne i Auschwitz.
Gaskammaren i Auschwitz.
Ingången till Birkenau.
Inne i Birkenau.
Inne i Birkenau.
Redan efter en timme är jag genomblöt, och efter ett par timmar till är jag helt genomfrusen. När jag kommer till Wroclaw ger jag upp. Jag letar upp första bästa hotell (som konstigt nog inte protesterar när jag släpar in en blöt cykel i receptionen) och tar en lång varm dusch. Jag tar en promenad i centrum och letar upp en friluftsaffär där jag köper en (till skillnad mot den jag har) vattentät polsk kvalitetsregnjacka.
Centrum i Wroclaw är sevärt, det finns många välbevarade hus från 1600-taler och framåt. Jag går också in i stadshallen och tittar på en konstutställning. Hade det inte varit så dåligt väder så hade det varit riktigt trevligt ställe, men regnet gör att det inte blir någon längre promenad.
Till middag blir det lite omväxling. Jag hittar en Kentucky Fried Chicken-restaurang i ett köpcentrum, så istället för grillspett med pommes frites blir det dubbla portioner friterad kyckling (också med pommes frites).
Jag väntar tills regnet har lugnat sig lite innan jag ger mig iväg. Lyckligtvis har jag min nya fina regnjacka, så jag fryser inte alls. Jag kör ut ur Wroclaw åt nordväst. Med tanke på ovädret så har jag inga planer på "turista", utan jag tänker köra så långt norrut jag hinner.
Vid femtiden, när jag börjar närma mig Zielona Gora, förvandlas plötsligt landsvägen till en motorväg, givetvis utan att det finns någon cykelväg eller för den delen någon som helst information om hur de som inte har bil ska kunna fortsätta norrut. Eftersom jag inte riktigt gillar att cykla på motorvägen så svänger jag av på nästa avfart och kommer ut på en lite mindre väg. Efter ett par kilometer så förvandlas vägen till en grusväg, där jag inte orka köra fortare än i promenadtakt. Efter en halvtimmes färd på grusvägen så har jag kommit ut på en åker där jag ser motorvägen några hundra meter bort.
Klockan börjar närma sig sex, och jag inser att om jag ska hinna fram till ett hotell innan det blir mörkt så måste jag öka hastigheten markant. Jag måste alltså ut på motorvägen, då kan jag köra i 20-25 km/h istället för 5. Jag tar cykeln på ryggen, klafsar ut i en leriga åkern, kommer fram till motorvägen där jag måste klättra över ett staket innan jag kommer ut på vägen.
Jag fortsätter på motorvägen, och kommer fram till Sulechow precis i skymningen. Enligt min karta så ska det finnas ett hotell i Sulechow, och det gör det visserligen, enda problemet är att det är stängt. Jag kör runt i Sulechow och försöker hitta något annat hotell, men det misslyckas.
Jag kör tillbaka till stora vägen och fortsätter norrut. Redan efter ett par kilometer så ligger det ett stort och fint motell bredvid vägen. Glad i hågen går jag in och försöker boka ett rum, men tyvärr är motellet fullbokat av ett bröllopssällskap.
Klockan är nu nio, och solen har gått ner. Jag stannar till vid macken som ligger bredvid motellet och köper en massa M&M och Coca-Cola. Jag sätter på mina lampor och fortsätter norrut i mörkret. Av en lycklig slump så hittar jag faktiskt ett hotell till redan efter ett par kilometer. Hotellet ligger en bit ifrån vägen, och när jag närmar mig så ser jag till min förfäran att det är bröllopsfest även på det hotellet.
Helt utan några förhoppningar så frågar jag receptionisten om det finns ett rum ledigt, och denna gången gör det faktiskt det. Stärkt av min framgång så frågar jag om det möjligtvis går att ordna något att äta (jag är ganska hungrig, klockan är nästan tio och det är nio timmar sedan jag åt lunch). Visserligen är hotellets restaurang stängd, men den otroligt tjänstvilliga receptionisten ordnar så att jag får äta lite av resterna från bröllopsmiddagen. Fläsk, bröd och öl. Mums!
Nöjd och belåten går jag uppför trappan till mitt rum där jag halvvägs upp möter bruden på väg ner till sin fest. Efter tre dagars ösregn, en expedition ute i en lerig åker så är jag inte riktigt i presentabelt skick, och jag trycker mig mot väggen för att undvika att smutsa ner brudklänningen. Lyckligtvis klarar sig klänningen utan skador och jag går och lägger mig, helt slut efter att ha cyklat hela dagen.
Polsk industri.
Polsk betongförort.
Det är mörkt och dimmigt när jag ger mig iväg, men snart kommer solen fram och det blir lite varmare. Jag kommer fram till Gorzow Wielkopolski, där jag äter två ostburgare och en äppelpaj till lunch. Inne på McDonalds tittar folk väldigt konstigt på mig. Efter nästan två veckor utan att ha tvättat mina kläder (som har blivit rejält smutsiga av allt regn) så känner jag mig inte särskilt fräsch, tydligen börjar detta att märkas (att komma ihåg till nästa resa: planera in en vilodag så att jag kan tvätta mina cykelkläder).
Jag fortsätter norrut mot Szczecin, och stannar till för att äta i Pyrzyce. Klockan är två och jag har ungefär åtta mil kvar till färjan. Det verkar ganska lätt att hinna, så jag stannar lite längre och tar både en efterrätt och en kopp kaffe efter mitt grillspett-med-pommes. Den långa lunchen visar sig snart vara ett misstag, för när jag närmar mig havet så tilltar motvinden mer och mer. Jag kryper ihop och håller nere i bocken, men trots det orkar jag knappt hålla 20 km/h. Jag kommer fram till Goleniow (sju mil kvar) strax efter fyra. Det känns som om jag trots allt ska hinna fram, men strax utanför staden så är det ett enormt vägarbete och vägen som jag egentligen ska köra på är helt bortgrävd. Jag följer skyltningen för cyklister mot Swinoujscie, men typiskt nog hamnar jag ganska omgående på en grusväg. Jag kan se motorvägen några hundra meter bort och jag svänger av grusvägen ut på en åker, kör över åkern fram till motorvägen, lyfter cykeln över staketet och tar mig ut på motorvägen. Min utflykt på grusvägarna har kostat tid, och jag har nu 65 kilometer att köra på tre timmar. Sista biten blir tuff, jag tar i allt vad jag förmår och lyckas rulla in på färjeterminalen tio minuter i åtta, fullständigt slutkörd.
På färjan stapplar jag omkring i ett drömlikt tillstånd. Jag lyckas hitta en restaurang och samlar ihop mina sista polska slantar som precis räcker till en middag bestående av fläsk, kål och kokt potatis (äntligen någonting annan än pommes frites). Efter middagen kollapsar jag i en vilstol (det fanns inga lediga hytter) och somnar omgående.
Hamnen i Swinoujscie.
Jag ställer ner cykeln i källaren och duschar, sen går jag direkt och lägger mig. Efter ett par timmars sömn har jag piggnat till så mycket att jag orkar ta mig till gatuköket på Sankt Knuts torg, där jag äter en kokt tjock korv med mos och räksallad. Mums!
Trots att jag hade planerat resan ganska dåligt blev det ändå en lyckad semester. Nästa år ska jag ännu längre bort!
