Väl inne i Uzhgorod stannar jag till vid den första bankomaten jag ser och tar ut pengar. Mitt googlande innan avfärden fick mig att tro att en ukrainsk hryvnia skulle vara värd 80 öre. Eftersom jag ska vara i Ukraina fem dagar så tar jag ut 4000 Hryvnia (600 SEK om dagen bör räcka). Det största förvalda beloppet på bankomaten är 500 hryvnia, vilket borde fått mig att tänka till men jag tar ingen notis om detta utan tar ut 4000 vilket blir en så tjock sedelbunt att den knappt får plats i plånboken.

Jag fortsätter in mot centrum, och av ren tur hittar jag ganska snabbt ett mycket trevligt hotell. Trots att jag släpar in en smutsig cykel i lobbyn och droppar pinsamma mängder svett över det nytvättade marmorgolvet så tar personalen glatt emot mig.

Uzhgorod är en trevlig stad, jag hittar en fullt acceptabel restaurang och lyckas också få tag på en riktigt god espresso efter maten. Det finns också ett internetcafe där jag kollar upp växelkursen mellan hryvnia och svenska kronor. Den visar sig vara 1.50 till hryvnians fördel vilket förklarar sedelbuntens tjocklek. Nåväl, med 6000 kronor i plånboken ska jag väl klara mig ett tag.

27 kilometer kvar till dagens etappmål.

Centrum av Uzhgorod, utsikt över floden.

Jag tröstar mig med en espresso (vem kunde tro att det skulle finnas Lavazza-kaffe i Mukachevo?) och en Coca-Cola. Efter koffeinchocken börjar jag känna mig lite piggare, och jag fortsätter norrut, upp i Karpaterna. Det tar närmare fyra timmar innan jag har kommit upp till högsta punkten, därefter kan jag börja rulla ner mot slätten. Denna delen av Ukraina är ganska ödslig, så när jag kör förbi ett motell vid sex-tiden i tron på att jag ska hitta ett annat håller det på att sluta illa. Jag kommer inte till nästa motell förrän vid åtta, och där är helt fullbokat av en bröllopsfest.

Jag fortsätter och lyckas hitta ännu ett motell precis i skymningen. Givetvis så noterar innehaverskan att jag (1) är i akut behov av någonstans att bo och (2) är västerlänning. Dessa två faktorer gör att priset genast höjs till trettio dollar (ungefär en faktor fem mer än vad det borde kosta). Givetvis är inte trettio dollar för ett rum något problem för mig att betala, men jag ogillar starkt hennes förhandlingstaktik (och allmänt sura uppsyn).

Jag har ingen lust alls att cykla vidare i mörkret, så jag antar motvilligt erbjudandet. Nio timmars cykling i Karpaterna har gjort mig väldigt hungrig, så jag frågar om jag kan få lite mat. Motellet har faktiskt en liten servering, men trots att jag redan har betalat ett sanslöst överpris för rummet så vägrar tanten att ordna någon mat till mig. Däremot så säljer hon gärna en bit torrt bröd till mig för 5 hryvnia.

Ordentligt sur går jag upp på mitt rum och äter några brödbitar som jag sköljer ner med lite mineralvatten. Lite tråkig avslutning på dagen, men jag får trösta mig med att jag i alla fall håller vikten under kontroll. Några fler sådana dagar och jag kommer att bli riktigt giftig i uppförsbackarna när jag kommer hem igen.

Mukachevo.

Häst och vagn används fortfarande flitigt.

På väg genom Karpaterna.

Trettiodollarsmotellet.

Bibliotek på dagarna, diskotek på fredagskvällarna.

Strax innan lunch kommer jag till Stryy, en sliten industristad. Vägen, som hittills har varit riktigt bra, blir genast mycket sämre och min hastighet sjunker till någonstans under 20 km/h. På grund av den dåliga vägen går det tungt den sista biten in till Ivano-Frankivsk, och jag är ganska trött när jag kommer fram. Jag ordnar ett rum på det vackra hotell Auscoprut (ursprungligen en privatbostad, byggt runt förra sekelskiftet).

Jag tar några bilder på det fina stadshuset och hinner också in på museet innan det stänger. Enligt min guidebok ska det finnas en kosmonautdräkt där, men allt jag hittar är en samling alldeles otroligt malätna uppstoppade djur.

Jag letar runt i hela stan efter en restaurang där det serveras pasta, men jag får nöja mig standardmaten grillspett med pommes frites.

Tom butikslokal utanför Skole.

Något slitna bussar, Skole.

Något slags (stor) industri, Stryy.

Östra infarten till Stryy.

Lördagsstängda affärslokaler.

Rostigt torn och före detta bensinmack.

Det vackra stadshuset i Ivano-Frankivsk.

Marknaden i Ivano-Frankivsk.

Ivan Franko-teatern i Ivano-Frankivsk

Lviv är märklig stad, den har överlevt andra världskriget helt intakt och alla de gamla husen i innerstaden är bevarade. Många har dessutom varit mycket påkostade när de byggdes och är fortfarande mycket vackra. Det känns ganska märkligt att kunna promenera kvarter efter kvarter och inte se ett enda hus som är yngre än hundra år.

Inne i absoluta centrum, vid Ploshad Rynok (marknadstorget), är husen ännu äldre, hela bebyggelsen runt torget är byggd på 1600-talet.

På väg mot Lviv.

Staty strax utanför Lviv.

Det fantastiska Hotel George i Lviv.

Marknadstorget i Lviv.

Centrum i Lviv.

Marknadstorget i Lviv.

Ibland korsar en flock kor vägen. Då måste alla stanna.

Jag blir hänvisad till en annan gränsövergång där fotgängare är tillåtna, problemet är bara att denna ligger åtta mil söderut. Jag har ingen som helst lust att vända tillbaka och leta upp den tillåtna gränsövergången så jag stannar kvar och tjatar på gränsvakten tills han kommer på en genialisk lösning på problemet. Jag kan lasta in min cykel i en bil och därmed förvandlas till passagerare i ett motoriserat fordon. Tursamt nog står den en tom skåpbil ganska långt fram i kön, och föraren är vänlig nog att låta mig åka med in i Polen.

Gränspassagen visar sig vara en pärs, de polska vakterna är både otrevliga och överdrivet noggranna vilket gör att det tar tre timmar att komma in i Polen. Som tack för hjälpen får min chaufför provköra min Schröder på parkeringsplatsen efter gränsen, därefter kör jag vidare västerut, mot Reszow.

Det märks direkt en stor skillnad på vägarnas kvalitet. Alla hålor och ojämnheter på de ukrainska vägarna har dels gjort att det har gått ganska långsamt, och har dels gjort mig ganska öm i handleder, axlar och rygg. Direkt efter gränsen är vägen helt nyasfalterad. Jag trycker på ordentligt, och närmar mig Reszow med närmare 30 kilometer varje timme.

Butik ute på landsbygden.

Någon form av kontorslokal. Inte längre i bruk.

Polska gränsen

Man blir glad av att cykla på en Schröder.