Jag ger mig iväg mot Budapest med lite halvsumpiga däck, och upptäcker snart att den enda vägen från flygplatsen är en motorväg. Jag har ingenting att välja på, så jag kör på motorvägen fram tills den första avfarten där jag svänger av på en lite mindre väg.
Efter någon mil kommer jag förbi en cykelaffär där personalen, efter en livlig konversation på teckenspråk, glatt pumpar upp mina däck till sex kilo igen.
Jag fortsätter in mot Budapest på småvägar, men efter någon mil kommer jag ut på motorvägen igen.
Jag hittar en cykelstig som går parallellt med motorvägen, men den leder ut i villaförorter
istället för in mot centrum så jag kör tillbaka till motorvägen och fortsätter in mot centrum.
Motorvägen är ganska livsfarlig, men i brist på lokalkännedom har jag inget val om jag
vill komma framåt.
Jag fortsätter in mot centrum där jag stannar till vid det första hotellet jag hittar. Jag tar en snabb dusch och ger mig ut för en promenad på stan. Sommarhettan i kombination med flygresan gör att jag blir ganska trött framåt eftermiddagen. Jag åker tillbaka till hotellet, äter en portion kinamat och lägger mig tidigt.
Ungersk cykelstig
Hjältarnas torg
Efter statyparken är mitt nästa mål Höllökö, en liten by åtta mil nordväst om Budapest där alla husen är bevarade i oförändrat skick sedan 1800-talet. Eftersom statyparken ligger sydväst om Budapest måste jag först ta mig igenom stan en gång till. Trafiken (och avgaserna) är tät, och det tar ett par timmar innan jag är ute ur stan och kan börja cykla ordentligt igen.
Till en början är landskapet ganska platt, men ju längre norrut jag kommer desto mer kuperat blir det. Jag kommer fram till Höllökö vid fyratiden, och hittar ett rum på det utmärkt Pensionat Panorama. Jag tar en promenad genom byn och beundrar de alldeles genuina ungerska husen, därefter blir det en middag bestående av gulasch, vildsvin och till efterrätt majskorn med vallmofrö (mer exotiskt än gott). Efter denna festmåltid blir jag helt plötsligt väldigt sömnig, och jag går och lägger mig tidigt.
Lenin.
Lenin tittar misstänksamt på min röda Schröder.
På väg mot Höllökö.
Höllökö.
Jag fortsätter österut, in i Bukk-bergen. Två timmar till på lättaste växeln, efter det så kan jag rulla ner mot Miskolc. Staden ger ett tråkigt intryck, förorterna är väldigt nergångna, men inne i centrum ser det mycket bättre ut. Jag lyckas hitta en riktigt trevligt hotell där de mot alla odds serverar en riktigt god stenugnsbakad pizza.
Eger.
Bukk-bergen.
Storkbo.
Väl inne i Ukraina har jag två mil kvar tills jag kommer till mitt mål för dagen, Uzhgorod.
Ungersk by ute på landsbygden. (Observera spårbredden på järnvägen. Jo, det finns faktiskt så små tåg).
Lång kö av lastbilar som ska in i Ukraina (bilden är tagen 5 km innan själva gränsen).