Dagen började lite sådär med att Thomas och jag fick jäkta från jobbet för att hinna i tid till klubben och sen fastnade vi i rusningstrafiken på väg mot Ystad. Väl framme i Sövestad kändes det bättre. Vädret var fint och banan verkade bra. Backigt och oljegrus är bra för oss som inte är tempospecialister.
Vår första startande var Pontus Jönsson som gjorde bra ifrån sig i P13-14 med en sjätteplats. Stackars Pontus fick sedan gå hungrig och vänta i flera timmar innan jag och Thomas ens skulle starta.
Tillsist kom vi iväg. Thomas mitt i fältet och jag som siste man. På vägen ut försökte jag köra på så gott det gick för att slippa bli ifattkörd av juniorerna som startade bakom mig.
en bit från vändpunkten mötte jag Thomas som kom farande i warp 4 samtidigt som han satt och skrek något till mig. Att det var han som skulle vinna såg man direkt. Vad det var han skrek om förstod jag när jag kom fram till vändpunkten och märkte att jag körde jämnt med försvarande mästaren Nordborg från Eslöv vilken startade en minut före mig. Någon gav mig en mellantid om att jag låg fyra och då tänkte jag att banne mig skulle ha en medalj. På hemvägen lyckades jag vrida upp min fart så pass att jag kunde gå imål som tvåa efter suveräne segraren Thomas.
Efter loppet satt vi bara och undrade hur det hade gått till och hur höga odds det var att något sådant skulle inträffa. Vi kom fram till att det måste vara bra att känna sig svag och dålig inför tempolopp för då tar man i mer för att inte bli sist. Hursomhelst så var det iallafall skönt med lite framgång!
/Fredrik Bengtsson