Loppet drog igång med en väldigt fart och så fortsatte det hela tiden.. Thomas gick med i flera utbrytningsförsök och försökte några gånger att stöta i banans brantaste backe. Danskarna var dock genast framme och körde ifatt. Det är väldigt många som är bra, så även om det går ett gäng på 10-15 personer så finns det 20 som kan köra ifatt. Själv satt jag längre bak i fältet och höll ett öga på allt (eller rättare sagt tog i så jag såg svartvitt...). Efter ca 80 km av de 102 var det samlad klunga på ca 35-40 man. Nu var det fler än jag som började bli trötta och då började vurporna komma. Thomas som fortfarande satt med långt fram i klungan (nu var han inställd på att spurta inte gå loss) klarade sig hyfsat men jag fick bita ihop ett par gånger för att komma ifatt.
Nu gjorde det ordentligt ont i benen, sista gången i backen kunde jag knappt se så trött jag var. In på de sista fem kilometrarna började det bli riktigt galet: Danskarna tog vilka chanser som helst och skar in i kurvorna och knuffades. Thomas satt bra med långt fram i klungan, men i sista sväng fick han en ordentlig tackling och tappade all fart. På grund av detta fick han nöja sig med en placering runt 20:e plats. Själv rullade jag i mål en bit efter klungan efter att ha blivit hindrad av ännu en vurpa.
När vi körde hem kände vi oss ändå ganska nöjda med att ha kommit runt. H30-fältet körde flera minuter snabbare än vad B-klassen (motsvarande Svenska elitklassen) gjorde. Mest besvikna var vi nog över att vi inte hittade någon lakrisal på netto. Förhoppningsvis får vi nytta av detta brutala fartpass längre fram under säsongen.
/Fredrik Bengtsson