Anders var försvarande mästare men hade en mycket dålig dag och körde bara igenom för att spara kraft till söndagens linjelopp. Pontus däremot körde bra efter sin förmåga och fick en placering i mitten av startfältet. Han förbättrade även sin tid markant jämfört med Hilleshögstempot som gick på samma bana för en dryg månad sedan.
Söndagens linjelopp på Söderåsen hade vi sett framemot länge och vi var flera stycken som närde förhoppningar om medaljer. De största möjligheterna hade Thomas Bengtsson i H30 och Anders Dellien i elit. Själv tyckte jag även att jag hade chans på en medalj i H30, men det var kanske bara jag...
Vädret var verkligen inte det bästa när vi ställde upp till start. Det ösregnade och var högst 10 grader. Perfekt Anders och Thomas-väder med andra ord.
Den som infriade förväntningarna var Thomas som efter en soloutbrytning under första varvet sen lätt gled med i den kombinerade junior och H30 tätgruppen. Tyvärr blev han stängd i spurten och fick nöja sig med en tredjeplats. Det är bra det också. Vinnaren Jonas Gartman var en av Sveriges bästa elitåkare så sent som ifjol. "Det var inte nån vidare åkning. Känns konstigt att inte vara trött efter loppet" Sa Thomas strax efter målgång. Han var nog ganska ensam om att tycka att det var en lätt tävling, men det är väl takterna från alla fjolårets Italienska Gran Fondo-lopp som sitter i.
Själv drabbades jag av en "jour sans" och mina ben ville inte alls. Efter första passeringen av åsen satt jag med i tätgruppen tillsammans med Thomas och ca fyra andra H30, men när juniorerna började rycka på slätan, så fick jag släppa. (det är det värsta som finns när man har konditionen men benen inte vill). Nedslagen av detta och vädret så var jag så mesig att jag bröt.
Även Anders drabbades av en dålig dag (den andra på raken). Han kämpade sig dock, trots dåliga ben, med i den kraftigt uttunnade klungan i 11 av 12 mil. Sista gången i den långa backen tog det dock totalt stopp för honom och han kom i mål en bra bit efter täten. fantastiskt kämpat ändå, av Anders som antagligen hade ännu sämre ben än vad jag hade. Där ser man vilken vilja som krävs för att bli en bra elitcyklist!
I P13-14 drabbades Pontus av maskinfel och tvingades bryta. Synd, den backiga banan låg annars bra till lille och lätte Pontus.
/Fredrik Bengtsson