Helgen som gick ordnade Oskarshamns CK tillsammans med Västerviks CK ett
etapplopp med prolog och GP på lördagen, och ett linjelopp som avslutning
på söndagen. Tyvärr var första start på lördagen redan 10.30, vilket innebar
att vi var tvungna att åka fråm klubben redan halv sex på lördagsmorgonen.
Bristen på sömn gjorde att jag inte riktigt kände mig laddad för lördagens
tävlingar, jag körde trots det en hyfsad prolog, där jag hamnade i mitten av fältet.
På kvällen var det fyra mil GP, eftersom jag fortfarande kände mig ganska seg så
var min plan att bara glida med i klungan och spara så mycket kraft som möjligt till
söndagens linje. Det fungerade ganska bra, enda problemet var några cyklister
som uppenbarligen aldrig hade kört ett GP förr (men som av någon obegriplig anledning
ändå hade fått för sig att de var elitcyklister) som tvunget skulle bromsa mitt i svängar,
slå i pedaler, eller bara vingla i största allmänhet.
Efter att ha fått ihop nästan nio timmars sömn, så kände jag mig mycket piggare på
söndagsmorgonen. Startfältet hade ganska kraftig övervikt av CykelCity- och Boråsåkare,
så den uppenbara taktiken var att gå med i alla utbrytningar som hade representation
av båda dessa lag. Detta låter lätt, men är ganska jobbigt i praktiken. Attackerna började
direkt, jag försökte givetvis gå med, men efter 20 km så kom en Borås och en CykelCity iväg
utan att jag lyckades gå med. Genast lade sig resterande Borås och CykelCity-åkare tvärs över hela
vägen och slutade trampa, vilket gjorde att att det blev en liten lucka till de två första.
Det blev snabbt så stor lucka att jag insåg att jag inte skulle kunna stöta ikapp ensam, så
jag tog hjälp av Henrik Åbom från Skara, och vi två körde partempo upp till tätduon men 5-6 andra på rulle. Ytterligare 3-4 man kom ifatt bakifrån, och vi hade en tätgrupp på 12 cyklister.
Till en början så hjälptes alla åt, men sen fick CykelCityåkarna plötsligt för sig att de
inte var nöjda med utbrytningen så de försökte förstöra samarbetet genom att sitta på hjul,
attackara, sitta på hjul o s v. Detta höll de på med ett par mil, sen började de hjälpa till
med dragjobbet igen. Märklig taktik, jag fattar fortfarande inte vad det skulle syfta till.
Tolv cyklister är ju alldeles för många för att hålla ihop till mål, så jag visste att
attackerna skulle börja igen. Mycket riktigt, med 7 mil kvar till mål så började CykelCity och
Borås attackera. Min enda chans att placera mig var att gå med i alla attacker, hade någon fått komma iväg så hade ju
bara deras lagkamrater förstört allt samarbete i den jagande gruppen. Först kom jag iväg med
Johan Flodin och Markus Juneholt, därefter med Joakim Åleheim och Robert Österling, och till sist
med Anders Gerhardsson och Fredrik Lindberg. Fördelen med att ha numerärt överläge i en liten grupp
är ju att man kan attackera med utvilade cyklister hela tiden, jag som fick gå med hela tiden blev
ju tröttare och tröttare, och sista gången fick jag bita ihop ordentligt för att komma med.
Vi tre därframme samarbetade bra, och vi fick snabbt två minuters lucka till förföljarna. På sista varvet var vi rejält slitna alla tre, och när det var 5 kilometer kvar hade vi bara 30 sekunder ner till förföljarna. I detta läget så fick jag göra ett beslut: antingen hålla igång samarbetet i gruppen och få en garanterad tredjeplats, eller försöka attackera och köra för seger (eller kanske ingenting).
Med tanke på hur få tävlingar det går i Sverige, så bestämde jag mig för att bara köra
på i jämn fart ända in till mål för att säkert få en placering på prispallen. Jag rullade in i mål 5 sekunder efter de andra två, och femton sekunder före förföljarna.
Jag blev alltså trea på etappen, och också trea sammanlagt. Jag fick med mig lite prispengar och Sverigerankingpoäng hem, så till sist blev det en ganska lyckad helg.
Anders Dellien
Seniorklassen
Thomas och jag körde med ett trettiotal andra seniorer och ett tiotal juniorer. Första dagens två tävlingar tog vi oss igenom på rutin
för att ha möjligheterna kvar på söndagens linjelopp. Vi hade båda två bestämt oss för att på linjeloppet skulle det bli åka av och det blev det också:
Under första fyra milen stötte vi på skift och till sist fick jag etablerat en utbrytning tillsammans med två andra åkare.
Vi fick ett bra samarbete
och höll undan i fyra mil tills vi föll offer för den "amöbataktik" som numera är vanlig i senior/junior-klassen.
35 man av 40 är bara intresserade av att ingen ska få loss och ligger och kör i lagomfart till utbrytningarna blir inkörda.
Efter detta slutar de köra och ligger och turistar i 33 km/h. Thomas och jag fortsatte
att växelstöta och ett tag såg det ut som om Thomas skulle hålla solo till mål, men tyvärr blev han,
trots min tappra försök att bromsa ner klungan, infångad ca 6 km från mål.
Vi åkte ifrån Oskarshamn med sekundära placeringar men nöjda med vår körning och att det var vi som gjorde tävlingen.
Fredrik Bengtsson