Götalandsmästerskapet i Götene/Kinnekulle 060520-21

Tempoloppen

Först ut av Ringencyklisterna var Pontus Jönsson som efter dryga 24 minuter kom imål på en 25-plats. Lite längre upp i resultatlistan kunde Pontus varit om han sluppit köra fel, pga en otydlig flaggvakt, och definitivt om han värmt upp mer. Efter en långresa som den här måste man värma ordentligt för att få bort stelheten ur benen.

Näste man till start var Sead Mujacevic som till slut hittade oss i klubb-bussen efter att ha kommit med bil från Kalmar. Tyvärr lyckades Sead inte hitta till starten i tid, utan kom dit flera minuter försenad och hamnade långt ner i resultatlistan.

Under allt detta var jag och Thomas, var på sitt håll och värmde upp ordentligt. Direkt när jag kom ut på cykeln kändes det att ett par dagars påtvingad vila (pga det dåliga vädret) gjort susen för mina ben. Trots att jag satt med vindjacka och höll uppe på styret kunde jag köra lika fort som en junior som körde sitt lopp.

Loppet startade med en massa knixande genom smala svängar och rundeller, men efter ett par kilometer kom man ut på landsvägen . Dagen till ära hade jag lånat Anders tempohjul och även om jag fick krafigt wobble i mötet med en buss, tyckte jag att jag fick upp en bra fart.

Efter en knapp mil såg jag en liten backe. Det är bara att trycka på över den tänkte jag, men problemet var bara att backen aldrig tog slut och det blev lättare och lättare växel och tyngre och tyngre ben ända fram till vändpunkten. Tydligen hade jag kört ganska fort ändå för jag hade tagit in rätt rejält på den framförvarande cyklisten.

Hemvägen blev ganska läskig. Nu skulle man ju nerför allt man kört uppför och det blev lite jobbigt när sidvinden tog tag i hjulen så att cykeln inte gick att luta genom svängarna. På ett ställe fick jag hänga mig över cykeln i mc-stil för att inte köra av vägen. Samtidigt tog jag i rätt ordentligt för jag ville köra ifatt killen framför. Det borde räcka till medalj isåfall.

Plötsligt trodde jag att jag fått hallucinationer för jag såg två Ringare samtidigt, men det var Thomas som just kört i fatt Johan Blad.

Jag lyckades inte komma ifatt framförvarande cyklist men när jag kom i mål var jag i ledningen (vilket inte var någon större merit eftersom jag startade näst först). Efterhand som konkurrenterna droppade in var det två stycken som fick bättre tider än jag och när sist startande Thomas förvarnades visste jag att det skulle bli medalj till Ringen. Thomas gick i mål på en tid som var närmre minuten bättre än oss andra och blev solklar mästare. Själv fick jag nöja mig med fjärdeplatsen, snöpliga 10 sekunder från bronset. En stund senare kom även Johan Blad i mål på en okej tid för honom.

Efter loppet berättade Thomas om framgångsreceptet: han hade kört hela banan under uppvärmningen och fick förutom fart på cirkulationen och koncentrationen även värdefull information om de jobbiga backarna och de svåra svängarna. Ett skolexempel på hur rutin kompenserar för brist på träning. Thomas har bara kört ett enda pass de senaste två veckorna efter att han fick hjärnskakning i samma vurpa som Kasper bröt nyckelbenet.

En som inte var så nöjd när han kom i mål var Dick Fågelström i H40. Efter bra körning både på allianstempot i Genarp, där han var bästa H40 och på klubbens tempo-träningar var Dick inställd på en bra tid. Tyvärr lyckades Dick med konststycket att bryta av sitt tempostyre redan i inledningen av loppet. Styret fick han stoppa i fickan och med detta handikapp, fick Dick nöja sig med en placering i slutet av startfältet.

Strax efter prisutdelningen dök resten av Ringencyklisterna upp. Anders, Jonas och Miso åkte tillsammans med klubben Cyklisten eftersom seniorklassen startade väldigt sent. Efter uppvärmning och det vanliga "polska" bytandet av grejer var det dags för start.

Anders Dellien var först i mål i seniorklassen på en tid som vi tyckte verkade "så där". Det visade sig dock att han kört i fatt en del av de elitcyklister som startat bakom och de seniorer som kom i mål hade klart sämre tider. Efter en stund förvarnades Jonas Hylén. Som vanligt på tempo var det sekundstrid mellan honom och Anders. Den här gången var det Jonas som drog längsta strået med 1,9 sekunder. Några minuter låg Ringen etta och tvåa men sedan blev de nedpetade av "elitmyglaren" J. Gartman från åstorp.

Under en längre stund hade vi sedan först två sedan en Ringare på pallen, men flera av de sist startande körde in på fina tider och tillsist fick Jonas och Anders nöja sig med hedrande femte respektive sjätteplatser. Under denna spännande eftermiddag körde Miso Irich också in, på 17:e plats, på en tid som var helt okej för en bana som inte passar honom.

Kvällen förflöt sedan i en väldig massa klyddande med att hitta till övernattning (vi hade två bilar men skulle bo på tre olika ställen) och att ordna med mat. Vad som borde blivit en snabbmiddag hos den lokala kinesen blev en utdragen två och en halvtimmes sittning där förste man blev serverad efter 45 minuter och siste efter en och en halv timme. I valet mellan melodifestivalen på en skakig 12":s TV och sängen, valde vi sängen. Vi ville köra bra imorgon!

Linjeloppen

Även denna dag var det stor spridning i starttiderna. Först ut var vi fyra Ringare som skulle köra i de samstartande H30 och H40-klasserna. Tävlingsbanan gick över Kinnekulle och vi hade hört vilda historier i omklädningsrummet igår om hur jobbigt det skulle vara. Mycket riktigt var det en rejäl backe på ett par kilometer som vi skulle över fem gånger. Regnet hängde i luften och jag som tidigare varit i valet och kvalet om vilka hjul jag skulle använda bestämde mig för ett par tyngre men stryktåligare kanttrådshjul, men 13-25 kassett. Thomas tvekade inte utan smällde på zipp-hjul med 12-23.

Efter det sedvanliga inkletandet av liniment rullade vi ner för backen till starten. Väl där kom en sjukvårdare springande och viftade med en mobil telefon mot mig, Thomas och Dick. Eftersom vi tappat bort Johan på vägen blev vi ganska oroliga. Det visade sig istället vara tävlingsledaren som skällde ut mig för att vi parkerat bussen på fel ställe, nämligen på en avspärrade väg som skulle vara startfålla till minsta ungdomsklassen. Efter lite svordomar och hot om startförbud lugnade han till sist ned sig när han insåg att han nog borde satt upp en skylt om att det var en startplats (det borde ju han underlättat för ungdomararna också).

Starten gick och det var direkt upp i backen med iskalla ben. Det blev ganska utsträckt med ganska mycket luckor. Ingen av Ringarna lyckades hänga med längst fram i täten, men Thomas och jag höll oss så pass med att vi,tillsammans med några andra, efter ett par kilometers jakt kunde komma ifatt tätgruppen som då bestod av ca 25 man (halva fältet). Johan och Dick hamnade i mindre grupper en bit bakom.

Andra gången i backen blev det riktig hårdkörning av några starka H40-gubbar och det sprack upp i ytterligare fyra grupper. Jag hamnade i tredje gruppen och Thomas i andra. Som vanligt tog det tid att få igång ett vettigt samarbete, men precis innan vi var framme i backen igen kom min grupp ifatt Thomas grupp. De flesta var lite trötta och det gick ganska lugnt i backen denna gång. På toppen fick vi tidsangivelsen en minut efter.

Efter en genomgång av folket i gruppen kom vi fram till att det bara satt en H30 i täten. Med tanke på styrkeförhållandet mellan vår grupp och täten beslöt Thomas och jag oss för att ge upp tankarna om guld och istället mygla runt i gruppen och satsa på de två andra medaljerna.

Inför sista gången i backen kändes det ganska bra och förhoppningen om en medalj växte hos mig. I roten på backen stötte killen som blev tvåa på tempot och det blev tyvärr mitt och sedan Thomas jobb att kör in det. Den extra energi vi fick ödsla där gjorde att vi i världshistoriens långsammaste spurt fick nöja oss med tredje (Thomas) och sjätte plats.

Vi var trots allt ganska nöjda med att efter en tung inledning på säsongen äntligen kunna var med och tävla.

Efter en stund dök först Dick sedan Johan upp. De hade båda två haft oturen att få köra merparten av loppet själv. På en så tuff bana är det starkt att ta sig runt trots det.

Strax efter vår prisutdelning var det dags för varvning för det stora senior/junior fältet med Anders, Jonas, Miso och Sead. Ännu senare skulle även Pontus och Katarina starta i p15-16 respektive DamE. Hur det gick där får någon annan berätta om, för när de gick i mål var vi redan halvägs till Malmö.

Thomas på pallen

Anders som tredje man uppför backen

Miso i backen

RESULTAT