Sead Mujacevic överst på prispallen efter bergstempot.
Dick Fogelström och Anders Dellien är koncentrerade inför sprint-tävlingen.
Pontus Jönsson innan start i sprint-tävlingen.
Hässeholms CK och Kristianstad CK arrangerade "Spirit of Food Race", ett etapplopp med fyra etapper på tre dagar. Tävlingen inleddes med ett bergstempo i Hässleholm, därefter var det en sprinttävling, ett GP och ett linjelopp i Kristianstad.
I juniorklassen inledde Sead Mujacevic med att vinna bergstempot överlägset. Därefter kunde han enkelt kontrollera resten av etapperna, och vann också sammanlagt.
I P15-16 körde Pontus Jönsson också bra på bergstempot, vilket ledde till att han till sist också kom på fjärdeplatsen sammanlagt.
I seniorklassen var vi sex cyklister till start: Miso Irich, Dick Fogelström, Fredrik Bengtsson, Johan Blad, Jesper Bröndum och jag själv.
För min egen del så fick jag en något besvärlig start på tävlingen eftersom jag råkade starta bergstempot mitt i en rejäl regnskur. De första kilometrarna kändes benen något stela, men det började lossa lite efter den första vändpunkten och i den sista backen kändes det riktigt bra. Jag tyckte att jag körde fort, men jag fick se mig rejält frånkörd av tempofantomen Jan Karlsson från Ystad. (Jan är 58 år gammal, men starkare än många elitcyklister. Han hade dagens bästa tid i Hässleholm, och körde alltså fortare än elitcyklisterna). Jan vann med 33 sekunder, men eftersom han inte skulle köra resten av tävlingen så ledde jag sammanlagt efter tempot.
Den andra etappen var en sprint-tävling där vi delades in i heat beroende på hur fort vi hade kört på tempot. Det slumpade sig inte bättre än att i mitt heat fanns fyra Ringare och en ensam CK Lunedi-cyklist. Vi unyttjade vår numerära överlägsenhet på det viset att Dick attackerade direkt och vann heatet. Fredrik drog sedan upp spurten med Lunedi-cyklisten på hjul, jag själv låg sist och kunde attackera bakifrån så att jag kom först in i sista kurvan (kom man först in i sista kurvan så var man ganska säker på att vinna eftersom det bara var 50 meter till mål därifrån), och blev tvåa efter Dick.
I semifinalen hamnade jag och Dick i samma heat. Dick gick fram direkt och körde, vilket gjorde att jag kunde lägga mig sist för att senare sätta in en attack 100 meter innan sista kurvan. Jag blev passerad av en annan cyklist och kom två i heatet, men det räckte för att komma till final.
I finalen hade jag det inte lika lätt, denna gången var jag ensam från klubben och hade ingen som kunde hjälpa mig. Jag försökte använda samma taktik som i semifinalen, nämligen att ligga sist den första biten och sedan attackera 100 meter innan sista kurvan. Det lyckades delvis, jag blev visserligen passerad av Tim Nilsson och en Nässjö-cyklist men jag kom före mina värsta konkurrenter i sammandraget och drygade alltså ut ledningen.
Dagens andra etapp var ett GP-lopp på delvis samma bana som sprint-tävlingen. Jag körde ganska avvaktande och försökte hålla koll på Tomas Andreasson och Patrik Ericsson som närmast bakom mig i sammandraget. Allt gick bra ända till de sista 100 meterna då jag helt klantade bort spurten och blev fyra. Tomas Andreasson fick till en bra spurt och vann etappen.
Inför sista etappen ledde jag sammanlagt med 29 sekunder framför Tomas Andreasson. En etappseger gav 15 sekunder i bonus, så jag visste att jag skulle vinna sammanlagt om det blev en samlad klunga in i mål. Nu är det ju inte riktigt Ringens stil att köra defensivt, så innan start bestämde vi oss för att försöka köra lite kantvindsåkning och splittra upp klungen. Det blåste visserligen en del, men av någon konstig anledning så var det antingen med- eller motvind och väldigt lite kantvind på banan så vår ursprungliga plan fungerade inte riktigt. Jag attackerade i Skepparslövsbacken istället och kom iväg i en grupp med tre andra seniorer och en elitcyklist från Åstorp. Vi samarbetade bra i början men efter några mil så spred tröttheten sig och jag fick köra partempo med Åstorparen med de andra på hjul. Eftersom vi bara körde med två man så tappade vi snabbt fart och (resterna av) huvudklungan kom ifatt precis innan backen på sista varvet.
Sista gången i backen attackerade jag igen och fick med mig de två Åstorparna och Lars Andersson från Trampen. Vi samarbetade ett tag, men en mil innan mål attackerade den ena Åstorparen och fick en lucka. Jag jagade lite halvhjärtat, men eftersom vi inte körde i samma tävlingsklass så hade jag ingen orsak att köra på för fullt. Strax innan mål så kom en jagande grupp ifatt oss och vi blev ett tiotal cyklister som spurtade om etappsegern. Jag kände mig konstigt nog ganska pigg i benen och vann spurten ganska enkelt.
Eftersom jag ledde sammanlagt inför sista etappen så vann jag också hela tävlingen sammanlagt, delvis efter att ha kört bra på bergstempot med också tack vare all hjälp från mina lagkamrater på linjet och sprinttävlingen.
Anders Dellien, helgens sportchef.
Till sist vill vi tacka Hässleholms CK och Kristianstads CK för ett bra arrangemang.
Sead Mujacevic överst på prispallen efter bergstempot.
Dick Fogelström och Anders Dellien är koncentrerade inför sprint-tävlingen.
Pontus Jönsson innan start i sprint-tävlingen.
Anders Dellien vinner sammanlagt i seniorklassen.